plus och minus...

Minuset med mig,
och plusset för all del,
som jag ser det,
är förmågan till inlevelse
i berättelserna om
människornas vardag

historierna...

på minus hamnar, som jag ser det,
oförmågan att radera bort det

Att lyfta mig ur och
Gå vidare

För jag kan inte lyfta allas liv
jag inte kan det

även om jag vill

Kan inte

på plus hamnar att jag kan vara ett "höra"
en beröring på axeln

Jag vill kanske för mycket

men jag vill verkligen ställa allt tillrätta
i Sverige
i verkligheten

Men det jag inte vill
är att rycka på axlarna
och sätta mig vid tv´n o zappa
dokusåpa, tävlingar, hysteriska skratt
för att
glömma allt

och förstummas och kunna lyckas rycka på axlarna
Men tillfälligtvis, givetvis, må bättre

Det kan jag inte

I min naivitet vill jag lindra smärtan
Ge hopp
Locka till skratt

önskar jag kunde det
vet att jag kan det
ibland
men ibland maktlös vemodig sorgsen

på plus hamnar mitt spirande hopp om
mer kunskap och vetgirigheten
så att insikterna infinner sig om

hur man skulle bära sig åt
för att ställa allt

jävla skit

tillrätta

här i världen

Tvivlar, grubblar och stundtals
förtvivlar
Vill veta, inte leta,
Vill sanningen förstå.
Men sanningen är ju att

det finns ingen

Eller rättare sagt, det finns så många existerande sanningar
runt mig

Och jag känner mig så
ensam i min

Och när man lyfter blicken
och ser in i alla dessa ögonfärger
som passerar

Så ser man all världens sorger passera förbi.

Luggslitna, välbärgade och alldagliga passerar mig
med sorger, stress och allvärldens skit och tristess
på axlarna och i ögonen

Jag vill inte bara se sorger passera,
Jag vill se glädje

Men det som händer runt omkring oss, varför händer det?
Varför produceras hårda förutsättningar,
När kommer mjukheten att göra intåg?

Vem kommer någonstans att ståta med att de
analyserar konsekvenserna

och gör en rimlighetsbedömning

Vi ser ju resultaten
sedan 10 - 15 år
Hur alla mår, de som inte orkar längre men kämpar ändå,
de som är på väg mot orkar inte
och den lilla skaran som funnit

ron,stillheten och styrkan att vända oriktigheterna ryggen.

Men ska vi strunta i allt, gå vidare och rycka på axlarna?
allt gäller ju inte mig
det rör mig inte i ryggen

Men visst rör det mig ändå, eftersom jag också trampar denna jord
jämte er alla
och mina handlingar också ger ringar på vattnet.

Alla som inte orkar i min närhet kan jag
försöka
stödja en dag då jag har en bra dag.

För inte heller är alla mina dagar bra dagar

Försöker mota bort oron, vill ha bort den.

för jag vill leva i trygghet

Alla måste finnas för att svea ska fungera,
men alla ska inte ha det jättebra

uppenbarligen

bara ett visst antal av oss
och vi andra enbart periodvis
i bästa fall

eller?

Sverige AB, riket där allt ska gå med vinst.
Ingen får ha det för bra
och alla
ska kämpa
till sista blodsdroppen.

oönskade erfarenheter

Om ingen visste det men ändå känner att de vill veta det för framtida undvikande så kan jag meddela att tinnitus kombinerat med migrän inte är att rekommendera. Skaffa er definitivt inte det!

Tinnitus blir 100 gånger värre förstärkt hand i hand med migränhuvudvärk.

Och det finns ingenstans att ta vägen...

Typ i rymden kan ingen höra dig skrika...

från lifevision

"Ta ditt liv i dina egna händer och vad händer? Något fruktansvärt - det finns inte längre någon att skylla på."

- Erica Jong

hmmm...intressant...ett friskt arbetsliv

Arbetets museum visar senaste forskningen om friskt arbetsliv
2009-11-20 16:46

Det finns mycket forskning om vad som ger ett hälsosamt arbetsliv, men det är inte alltid resultaten når ut. Arbetets museum får 2355 000 kronor från AFA Försäkring för att producera en utställning som ska sprida kunskap om vad som ger ett friskt arbetsliv.

Arbetets museum i Norrköping ska i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet och Stressforskningsinstitutet i Stockholm skapa en utställning där besökarna på ett interaktivt, effektivt och intresseväckande sätt får del av de senaste forskningsrönen om vad som bidrar till bättre hälsa och välbefinnande på arbetet.

Utöver själva utställningen ska man även anordna seminarier och program. Utställningen ska fungera som en mötesplats för arbetsgivare, arbetstagare, forskare, fackliga företrädare, och personer som arbetar med frågor som rör arbetsmiljö i vid mening.

Projektet går under namnet Make It Work och utställningen kommer att visas på minst fem andra museer runt om i landet under sammanlagt minst två år och beräknas locka 150 - 200000 besökare.

nya begrepp...

Nya begrepp ska tydliggöra gränslandet mellan sjukdom och arbete

Utredaren Anna Hedborg presenterade 6 november sitt slutbetänkande i arbetsförmågeutredningen (SOU 2009:89). Hon föreslår att det alltför vaga och otydliga begreppet arbetsförmåga ska breddas till tre begrepp. Begreppet arbetsförmåga ska enbart användas för dem som har ett arbete, och då fram till sjukersättningsdag 180. Efter dag 180 ska begreppet medicinska förutsättningar för arbete användas för dem som enligt rehabiliteringskedjan ska bedömas mot den reguljära arbetsmarknaden. Försäkringskassan föreslås utveckla ett särskilt instrument som ska användas vid sådan bedömning.

Till sist ska begreppet försörjningsförmåga användas för dem som ansöker om förlängd sjukersättning efter sjukskrivningsdag 365. Kraven på omställning bör då vara högre för yngre än för äldre, likaså bör högre krav ställas på dem med hög utbildning och bred arbetslivserfarenhet än på dem som inte har det. För att stötta personer som behöver ställa om till ett annat arbete ska det samverkansprogram som finns mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan omvandlas till ett permanent arbetsmarknadsprogram. Det betyder att programmet flyttas fram i tiden och sätts in mellan sjukersättningsdag 180 och dag 365.

http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/49/30/cd6b42cc.pdf

det visste jag väl!

Chefen påverkar din hälsa

Det finns ett samband mellan hur anställda uppfattar chefens ledarskap och hur de själva mår, enligt en avhandling av Anna Nyberg vid Institutionen för folkhälsovetenskap. Chefer med ett destruktivt ledarskap (som till exempel fattar beslut och delegerar arbetet på ett auktoritärt sätt) har medarbetare som rapporterar mer stress, psykisk ohälsa och sjukfrånvaro. Även chefer med ett passivt ledarskap (som till exempel drar sig undan socialt och undviker att lösa konflikter) har negativa konsekvenser för de anställdas hälsa. Ett upplevt dåligt ledarskap leder inte bara till fler sjukdagar utan ökar även risken för sjukdom längre fram i tiden. En delstudie bland män i Stockholmsområdet visar att ju längre tid man arbetar under dåligt ledarskap, desto större är risken att drabbas av hjärtinfarkt.

Tänk att det kanske inte alltid är vårt eget fel att vi drabbas av stressrelaterade sjukdomar...

doktorsavhandlingen i sin helhet finns på http://diss.kib.ki.se/2009/978-91-7409-614-9/thesis.pdf

vill inte höra mer

Jag vill inte vakna upp en gång till och få läsa om dessa multiresistenta bassilusker som ökar och ökar som det kryllar av överallt i sjukvården, på intensiven, där många allvarligt sjuka patienter behöver antibiotika.

Jag vill inte vakna upp en gång till och få höra att en vän blivit AVSTÄNGD från a-kassan på grund av att hon felaktigt fyllt i korten ett år tillbaka och självklart blivit återbetalningsskyldig men också AVSTÄNGD och UTESLUTEN på grund av ”grovt uppsåt”. A-kassans regler är fruktansvärda att förstå, det medgav en chef i en artikel men inte gick det att göra något utan det är hela försäkringen som är fel, som måste omarbetas så att folk ska slippa skicka in kompletterande uppgifter.

JAG VILL INTE!!!

Jag vill inte få höra en gång till att någon som har cancer blir avfärdad och det hinner gå flera månader innan man kommer till rätt läkare, återfall eller nydrabbad.

För jag blir fullständigt rasande över tingens tillstånd i SVEA AB, där allt ska gå med vinst och inget med förlust utan att man ska dra ner på verksamheterna. Men mest på kärnverksamheterna.

Vill inte heller höra fler som vännen som blev uppsagd för att hon inte mäktade med riktigt och ansågs som en svagare länk. En de ville ha bort, övertalade att hoppa av. Hon som kände och tänkte som jag och for illa. Hon är icke önskvärd längre.

mayday...mayday...

Jag är glad att jag inte röstade på ett parti i alliansen. Som utfärdat riktlinjer för myndigheterna som innebär att jag är tvungen att säga upp mig för jag kan inte leva på vad ett jobb ger och inget annat finns att kombinera med. Hellre stämpla heltid än att deltidsjobba någon dag i veckan och känna sig behövd och efterfrågad.

Vissa saker måste bara fungera i samhället med skola, vård och omsorg i spetsen och det är de sektorerna som inte fungerar och där personalen tvingas vrida ut och in på sig för att räcka till. Och så har det varit i 10 år så ingen kan säga att de är oskyldiga till nedskärningar som slitit ut personalen.

Ingen! Jag hör på deras röster att de har svårt att andas ibland. De är stressade kommunens anställda. Jag är stressad ibland. Undra hur det är att eftersöka en kurator idag. Har de tid, hur lång är kön?

Vad är detta för tillstånd, vad är detta för välfärd?

Jag vill inte vakna upp en gång till och höra om alla utförsäkrade som får vänta på pengar eller inte får pengar alls, får gå till socialen och bli utredda. Ställda mot väggen. I Sverige AB.

I Sverige sker detta runtomkring oss mitt ibland oss. Hela tiden.

Jag kan inte sova ibland. Jag ska nog fundera på att börja boxas. I ren ilska, i ren frustration över tingens tillstånd.

Ibland vill jag inte höra mer. Jag vill bara skrika.

nattliga funderingar

Och som vanligt när jag vaknar på nätterna, filosoferar och funderar över det ena och det andra så går jag igång igen.

Rådslag om skolorna och barnomsorgen. Igen. S vill höra vad vi tycker. Igen. Hur skolorna ska utformas. Det ska vi få ge våra synpunkter på, vi föräldrar. Men vad ska de göra med det materialet?

Utforma ett valprogram.

I mina ljusa stunder vill jag glömma att utbildningschefen på mitt mejl om Dalgångsskolans omstrukturering svarade ” Det förslag till beslut som nämnden hade att ta ställning till grundade sig både på en över tid hållbar organisation och klokt lokalutnyttjande. Utöver detta som dessutom är det viktigaste målet för mig ska vi ha en organisation som sammantaget skapar möjlighet och utrymme utifrån förskolans och skolans uppdrag gällande trygghet och kunskap.

Besparingen för utbildningsverksamheten 2009 är c:a 12 mkr. och uppdraget för vår verksamhet är att ha en balanserad budget och att tillsammans med övriga verksamheters åtgärder skapa en hållbar ekonomi i hela kommunen.”

I mina ljusa stunder finns inte tolv miljoners besparingar. Tolv miljoner förresten, det är lika mycket som Oxelösunds kommun beslutat bidra med till vid byggandet av Citybanan. Mycket märkligt sammanträffande kan jag tycka.

Jag har fortfarande sammanbitna käkar när jag tänker på hur det blev förra gången. Och som vanligt hamnar jag i samma tankebana då jag ser vår jord i sin omloppsbana därute bland stjärnorna, i sin oändliga väntan på att vi härnere ska inse vårt bästa. Men har vi någonsin gjort det under alla årtusenden?

Det finns flera sanningar, de sanningar som var aktuella för 10, 20, 50, 100, 1000, 2000 år sen är inte desamma. Samhället förändras och allt ställs på sin spets. De som byggde pyramiderna, de som såldes som slavar och utbytesvaror runt i Afrika, Europa, bomullsplockarna, är idag telefonförsäljare på telefoncentralerna eller säljer telefonabonnemang på gatan. Sälj sälj sälj.

Eller måhända städar de hemma hos de som har råd och får göra avdrag för hushållsnära tjänster. De som kan unna sig och hellre jobbar lite mer och tjänar lite mer.

(parantes, folk får väl göra vad de vill med sina pengar, ska väl jag skita i)
I alla fall, åter till ordning, skola. Oxelösund. 2009. Har man varit en närvarande förälder i skolan de sista 10 åren så tror jag man håller med mig en aning om att det är en smula stökigt i skolan då och då. Har man haft barn inom barnomsorgen de sista 15 åren så tror jag både föräldrar och personal har en del funderingar och önskningar som kanske inte gått att genomföra under dessa år.

Barnen? Tja - de är kanske nöjda - de vet ju inget annat. Vi ser inte konsekvenserna förrän långt senare. Men undersökningar visar att barn skriker efter vuxenkontakt, att personalen skriker efter fler anställda för att de inte räcker till för alla.

Läs Bris- rapporten år efter år efter år.

För några år sedan var det stenhårda regler om vistelsetid när föräldrar var långlediga, idag får arbetslösa, föräldralediga ha sina äldre barn på förskolan en viss tid, i vissa kommuner upp till 6 h/ dag några gånger/v istället för att ha dem hemma i lugn och ro. Ingen inser vikten av lugn och ro, tystnad och stillhet.

Har man för 13 år sedan sett anställda sitta helt slut vid väggarna på eftermiddagarna så har jag en känsla av att det inte är bättre idag. Det klingar inte bra i huvudet.

Har man sett de anställda i forskolan på fler orter än i Oxelösund betrakta på en med klentrogen, lätt överseende blick och himlande ögon när man käckt frågar hur det går med den pedagogiskt utformade verksamheten så kan man av detta dra slutsatsen att det som står i dokument inte alltid överensstämmer med verkligheten.

Det står att vi i Sverige AB har den bästa förskolan och den bästa skolan. Hur man kan ha den bästa förskolan och skolan i världen när man som förälder vissa dagar knappt orkar närvara en hel dag.

Och – om Oxelösunds kommun kom på 18:e plats bland de 290 kommunerna i Svea AB, i fråga om lärartäthet, vuxennärvarande i skolan, friitidspersonal per elev, och har hoppat upp 124 platser sen förra året så ställer man sig frågan:

Hur i herrans namn är det på andra ställen? Och när tänker sig någon som bestämmer visa intresse för att ställa allt detta tillrätta?

arg igen

För arbetsförmedlingen, den gamle kontrollmyndigheten åt a-kassan, stundar nu tuffa tider. Nu ska de hitta jobb åt alla som utförsäkras successivt, utbrända, whiplash-skadade, arbetsskadade, you name it.

Verkligen bra tajming just nu liksom. Och utan urskillning verkar det som, kastas folk ut utan ordentliga utredningar, som antagligen leder till att om ett par år är de tillbaka i sitt sjukersatta tillstånd.

Nu när det bara finns säljjobb åt de hungriga vargarna, de som orkar övertala folk att välja tele 2 eller bredbandsbolaget, de som orkar sitta och ringa och sälja tidningar, rakhyvlar, omega 3 eller strumpor och få nej på nej. Övertala till döds. Fast sånt kanske man kan klara på halvtid när man har brutit nacken, vad vet jag.

Det gör ju inte saken lättare för mig att få ett jobb heller, men jag vill ju å andra sidan inte tvingas stressa runt på två deltidsanställningar på olika ställen. Jag vill ju ha ett jobb med ett bra ledarskap och lagom utmaningar,trivas och göra mitt och sen gå hem till min familj och fortsätta trivas. Vad är det för fel på de önskningarna?

Oviss framtid för de som kastas ut där det knappt finns några jobb, hamnar i a-kassans klor där de måste söka alla möjliga jobb inom pendlingsavstånd och kanske till och med får vänta fyra månader på sina a-kassepengar. Vad gör det i välfärdens Sverige?

Och arbetsförmedlingen får uppdraget att skapa mer ångest och oro hos de som inte förmår lika mycket som vi andra.

Jag vet inte hur rehabilitering fungerar hos alla företag idag, har hört skräckhistorier att efter 6 månaders sjukskrivning om ingenting annat finns inom företaget får du gå. Det är trygghetens Sverige det se! Arbetsgivarens marknad. De starkas marknad.

Jag kan inte fatta att inte de som en gång har bedömts vara så sjuka så de inte kommer tillbaka inte kan få fortsätta vara sjuka. Om man känner att man skulle orka med ett jobb till 25% så skulle man väl kunna få hjälp tillbaka, inte brutalt kastas ut och i ovisshet få vänta på pengar. Det finns ju familjer där den ena är arbetslös och den andra sjukersatt, någonstans måste det finnas en medmänsklighet. Men nej inte i alliansens Sverige.

Undrar hur coacherna känner sig idag, de som ska hjälpa fram de som desperat söker efter drömjobbet.

Jag ska fråga på måndag…

bra ledarskap!

Tidningen Kollega hade en artikel där man kan man få reda på en del skillnader mellan chefer och anställda och handfasta råd till chefer och till anställda.

Per – Åke Svensson som varit chef i över 25 år berättar att han blev en bra ledare när han lärde sig se människor och såg effekterna av att de blev delaktiga. Han tycker inte man ska falla för högre lön och större skrivbord, det krävs mycket för att bli en bra chef.

I boken ”Chefen suger” som han skrivit ihop med Olle Sjösäter står det att skillnaden mellan en chef och en anställd är att chefen har mer information, inte att han/hon är intelligentare. Är man inte trygg i sin ledarroll intar man en roll som man tror en chef ska vara.

Han trycker på att dialog och delaktighet är lösningen för en fungerande organisation men motiverade anställda och att chefens viktigaste uppgift är att skapa lust och arbetsglädje hos de anställda. Han berättar i artikeln att en vanlig orsak till att chefer suger är att duktiga specialister blir chefer eftersom det är ett sätt att få upp lönen och komma vidare. En duktig specialist är ofta individualist och inte särskilt lämpad som chef.

Chefskap handlar också om att vara ett föredöme, om chefen fräser blir det legalt för de anställda att fräsa. En utväg om man har en puckad chef kan vara att sluta, för chefer har makt och de tenderar att hålla varandra om ryggen.

Man ska dock alltid försöka fostra chefen genom att skapa dialog. Här får vi tips hur de ska gå till.

1. Påpeka sådant som inte fungerar bra i vänlig anda
2. Våga vara tydlig mot din chef ” jag är inte nöjd så nu går jag vidare till nästa chef”
3. Fungerar det inte- byt jobb!

Några av råden från checklistan till chefer, blivande, som varande:

1. Bli inte ledare för din egen skull
2. Bestäm dig vad du vill med ditt ledarskap
3. Var trygg och prestigelös
4. Skapa dialog och delaktighet
5. Skapa förutsättningar för lust
6. Sätt upp tydliga mål och förutsättningar
7. Ge positiv och negativ feedback

Ja om nu chefer intar roller som de tror en chef ska vara så är det inte konstigt att det ser ut som det gör därute i verkligheten kanske. Att peka med hela handen och kommendera är inte det rätta alla gånger även om en arbetsplats inte kan vara utan en ledare. Men alla yrkesroller måste utövas med varsamhet – såväl ledare som anställd – och öppna ögonen och se människan framför en istället för bara meritlistan.

en bok att läsa

Dagens boktips till er alla

Grabben i kuvösen bredvid av Jonas Helgesson, vilken kämpe, vilken inspiratör, man skäms över sina ”problem” i Sverige AB.

Vägen från utdömd cp – skadad till att ha förverkligat fler drömmar än vad de flesta har och ha en mängd kvar är så fascinerande. Och de som trodde på honom, accepterade honom som han var, de som inte förstod och kanske skämdes lite för de försökte, alla är förmedlade med humor .

Han arbetar nu som föreläsare, skribent och stand-up- komiker och förmedlar hopp till alla han möter, att våga sträcka oss efter drömmar och målen. Att få oss att använda rätt förstoringsglas, det som förstorar livets goda och härliga istället för det som förstorar det hemska och besvärliga.

Hur han i sina mörka stunder tänker om tjejer att han inte passar in i deras drömbild ” jag som inte kan öppna en syltburk utan att boka ny tvättid”
De härligaste beskrivningarna av hans väg till ”friskskriven” är hans successiva förbättringar så att till slut dras hans handikapptillstånd in så att han måste gå lika långt som alla andra när han parkerar på IKEA. ”Det tar på krafterna att vara så frisk som jag har blivit”.

Vilken enorm livsglädje, det ser man inte hos så många idag.

Jag är stum. Och varm.

Läs den!

Det är ju inte så att vi delar säng eller så. Inte tänker jag på honom jämt heller. Eller har honom med mig vart jag går, jag är ju självständig för jösse namn. Och jag dyrkar definitivt INTE marken där han går.

Men jag ser nog lite upp till honom, för hans kunskaper och forskning och förmågan att sätta ihop det förståeligt. Till oss behövande, mindre vetande, vi som behöver lite upplysning om vissa saker.

Johan Tell, 100 sätt att rädda världen. Läs den!

Om hur vi små härnere som trampar just här i Oxelösund eller Grebbestad eller Korpilombolo faktiskt kan göra något. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. För att rädda världen, göra den bättre - och sluta med idiotier.

Maten vi äter har transporterats 50 procent längre än för 20 år sedan beroende på att vi importerar alltmer mat från allt större avstånd. Ja ok, inte så svårt att fatta. Men hälften av det totala koldioxidutsläpp ett livsmedel alstrar kommer från konsumenten eftersom denne kör fram och tillbaka till affären. Ok- lite tänkvärt. Det är ju naturligtvis skillnad i effektivitet om ett salladshuvud transporteras i en fullastad långtradare eller ensamt i din baklucka. Lätt som en plätt.

Och för att enkelt förstå det där med koldioxid för oss som har lite bristande kunskaper i ämnet så förklarar han att allt bär på koldioxid, allt som producerats och allt som fraktats har orsakat koldioxidutsläpp. Jaja jag hajjar. Han ger exempel på att minska sitt utsläpp med 250 kg koldioxid, så kan man:

Byta ut nio 60-watts lampor mot lågenergilampor.

Under 600 mils körning sänka hastigheten från 110 till 90 km/timme.

Byta 120 mils bilåkning mot cykling.

Men vill du inte göra dessa saker så kan du plantera 21 träd, de absorberar på ett år 250 kg koldioxid och kan jobba ytterligare 40 år åt dig!

Fler långsiktiga råd och tips kanske dyker upp om jag tar mig tid.

För tid det har jag ju!

just nu

Jag blir kallsvettig vid tanken på att detta är mitt liv

just nu

att jag lever

här

utan jobb utan hopp

emellanåt.

Jag svettas kopiösa mängder vid tanken på att det är såhär jag lever mitt liv

just nu

mitt hopp min livsglädje är

den underbara familjen

de där rara

nackarna

att de finns är min

räddning

just nu.

Idag i natt alla dagar alla nätter

just när det är som värst

när jag

förlorat tron förlorat självkänslan igen

så kan jag ändå tänka på

eller, tvinga mig att tänka på

en nacke en ögonfärg ett älskat ansikte

och då vet jag

att det enda som gör

Livet

värt att leva

är att de

finns

just nu.

Jag lever jag kommer att överleva

men ibland håller jag på att gå

sönder, jag klättrar på väggarna

och jag är så nära att göra

nåt jag kanske kommer att

ångra

skriva nåt skrika nåt

om orättvisor

för det gör man ju inte.

Så beter man sig inte

punkt slut

just nu

för då tror folk att jag är galen

men jag är

frisk

i allra högsta grad

faktiskt.

Det var ju inte såhär det skulle bli

men det var såhär det blev.

44 år gammal

arbetsför

i allra högsta grad

men det är bara det att jag är

lite arbetslös

Just nu

novembergrått humör

Vi existerar alla i det iskalla samhället. Där ler vi ibland mot varandra men mestadels är det intetsägande, trötta blickar. Vi är vid liv – men hur många lever? Hur många älskar livet?

Det räcker nästan inte att tända ljus för att skapa värme. Jag vet inte ens om det räcker att gå till kyrkan och söka trygghet.

Det känns som ett iskallt samhälle där staten skär ner på bidragen så att kommunerna får säga upp personal. Att förlora sina förmåner som anställd men timvikariera i stället, ungefär lika många timmar, vad gör det för förtroendet till de som bestämmer? De som åter blir lämnade kvar på det sjunkande skeppet förstår inte och de som får gå förstår inte. Att de inte behövs, för nog gör de det.

För de som är kvar är trötta, luttrade, med alla insikter som går att få och luftslotten bortblåsta.

Eller så skiter de i det och gör det de ska. Och det kanske räcker. Men inte för mig.

Det är i ett iskallt samhälle i vilket man går med motorsåg och kapar vid fotlederna. Hela tiden. Och vart tar alla pengar i kommunen vägen? Hur ska man hinna följa alla beslut?

Det känns som om vi är grundlurade. Av DSB. Det hystas hit och dit med barnen, DSB fattar kortsiktiga beslut som får konsekvenser i form av oro hos barn, och föräldrar med förstås. Men det finns inte plats för känslomässigt svammel i politiken. Svart är svart och vitt är vitt, det existerar inga andra färger i paletten.

I rapporten ”Välfärdsmysteriet” från Sveriges kommuner och landsting konstateras att det aldrig någonsin tidigare har lagts så mycket resurser på välfärden (vård, skola och omsorg) som i dag. Mellan åren 1980 och 2005 ökade resurserna mer än vad befolkningsförändringarna krävde.

Så vart tar alla pengar vägen egentligen? Vad för konsekvenser får alla kortsiktigt tagna beslut? Alla partier skyller ifrån sig på varandra, bidrar till att man aldrig skulle vilja sätta sin fot i korridorerna där besluten tas. Vad har man där att göra, man kanske hemska tanke skulle bli likadan, dra ner på resurser i skolan och skolhälsovård om man såg alla minussiffror.

Som skoltinget. Jag har fortfarande svårt att smälta det. Genom att i alla artiklar tala om det som ett samråd med föräldrar kan man få massan att tro att vi själva faktiskt valde, att alla sa ja till att lägga ner våra barns skola och göra förskola av det, flytta barnen till en annan skola i ett år och sedan flytta till högstadiet som 6:a. Ja jösses.

Jag hoppas massan runt omkring oss inser det orimliga i det. Det låter inte klokt. Avsaknad av rimlighet. Kortsiktigheten i allt som görs sliter sönder oss alla. Det är trygghet som behövs i Svea AB är jag övertygad om.

Visst alla förändringar är inte av ondo, men vissa. Som inte är i närheten av en rimlighetsbedömning.

om stiltje

Jag älskar att drömma mig tillbaka. Speciellt nu när det snart inte finns ett löv kvar på träden och det är grått dygnet runt. Solen lyser bara med sin frånvaro och man måste själv lysa upp sitt inre, eller ta hjälp av den underbara familjen och alla underbara vänner.

Hoppet spirar ibland, korta stunder glimtar det till i det nattsvarta hålet som kallas arbetslöshet. Att framtiden ska lösa sig. De dagar det inte spirar grottar jag ner mig å det bedrövligaste. Fast under en mjuk filt med kaffet, boken, läsglasögonen och ett gäng pepparkakor.

Kanske en ostbit.

Då drömmer jag.

Om alla dessa dagar, morgnar, kvällar jag gått förbi, strosat runt, suttit vid och varit i.

Havet.

Havet är så vackert, jag kan aldrig få nog. Grått, blått, grönt eller genomskinligt, det är bara det svarta jag avskyr. På kvällen i hamnen härnere, det är hemskt syner, jag hatar det. Det är drunkningsdöden personifierat. Det är ödsligt, ogästvänligt, otillgänglighet, fientlighet, det är intet. Det är svart, det är hemskt.

Jag identifierar mig mest med stiltje. Jag har försökt identifiera havet vid hamnen varje morgon jag gått, hur är det idag, vad känner jag? Blir det här en bra dag eller blir den mindre bra? Ett av havets tillstånd, kanske det jag känner mig riktigt tillfreds med är stiltjen. Den knappt märkbara rörelsen, och frånvaron av krusningar.

Jag hade svårt att hitta ordet. Jag försökte med allt möjligt och förstod inte varför jag inte fick fram vad det hette. Fick fråga vänner och försöka förklara vad jag menade.

Stiltje.

Men till slut var den en vän som satte ord på det jag försökte förklara.
Kanske är det frånvaron av andra saker jag märker mest. Frånvaro av rörelsen. För jag har varit där så många gånger.

Fastfrusen i ett ögonblick.

För allt är inte vackert med stiltjen. För så många gånger har jag låtit stressen ta över mitt liv med hälsoeffekter som biverkningar.

Stått stilla och hjärnan har slutat fungera, gråtit bittra tårar av vanmakt när det märkts ut till kund. När det sett ut som om hissen inte gått upp till översta våningen och munnen gapat lite lätt, sådär dumt.

Vad skulle jag säga, varför saknas orden?

Varför har jag inga ord till försvar längre? Ska jag behöva ta allt detta skäll och spott och spe? Är det vad jag är anställd för? Det var vad de betalade mig för SJ, att ta skit.

Det är lätt att sätta ord på det nu efteråt. Men då – alltför många gånger - stiltje, tystnad, böjt huvud, skam, skuld, som har tagit lång tid att radera ur sinnet. Jag önskar bara att jag förstått att känna mig värdefull och

sluppit hamna i

stiltjen

som bara är vacker på

havet.

irrationella tankar för ett och ett halvt år sedan.

Denna text skrevs i förtvivlan för ett och ett halvt år sedan. har inte vågat publicera den, men kanske någon känner igen sig - för så här ska man inte må. Det är vi inte värda. Såhär är det inte idag, i dag lever jag.


Har ni varit i det svarta hålet? Det svarta hålet finns och kommer när man inte vill, inte orkar, inte kan ta in mer. Hjärnan kokar efter många års stress, obalans och ovilja att anpassa sig. Det finns inte någon reserv längre och har inte gjort på många år men jag har kört ändå. Ute i marginalen. På två ekrar av fem.

Det svarta hålet kom när värken började släppa och hjärnan fick fritt från att koncentrera sig på överlevnad, efter nätter av oro och värk. Den lever ett eget liv.
Det svarta hålet kommer när man minst sagt vill det, när man måste vara skärpt men inte orkar mer. Kanske är det så att jag inte orkar mer nu. Jag vill lägga mig ner och vila.

Kropp och själ.

När jag får massage så upptäcker jag hur ont jag har. När jag talar med någon som förstår så får jag gråten i halsen, trots att jag inte känner den personen. Så likväl som att gå till en massör för att ge kroppen hjälp måste jag gå till en kurator för att få hjälp att bena ut mitt liv.

Jag är definitivt inte en ond människa. Jag vill alla gott, lite godtrogen kanske. Far definitivt illa av hårda ord, dum som säger ja fast jag menar nej. Har vridit ut och in på mig i många år, för att mina barn ska få allt, för att jag ska orka med dem. Men jag orkar inte längre. Mitt samvete plågas av att de tog mig och jag inte höll måttet.

Min hjärna är inte som andras känns det som och jag fattar ju inte varför jag inte orkar när alla andra gör det. Den funkar inte längre, den kan inte se. Den gråter när den hör tröstande ord, när någon bryr sig om den. Den har inte blivit omhändertagen på många år, den har jagats jagats jagats. Jagats av SJ och fått skäll av kunder och jag tror inte man går oskadad ur så många års jagande. Hjärnan är slut. Den har hoppat av efter 10 års nedskärningar, kastat sig in med frenesi på ett nytt jobb och försökt förstå allt nytt.

Den har pluggat och haft ångest och mindervärdeskomplex, jobbat samtidigt och haft ångest för allt den inte kunnat eller förstått, den har försökt räcka till för barnen och haft ångest för att den inte gjort det. Den har försökt starta upp något som ska försörja mig för att jag inte kommer att orka med bolaget mer än några få dagar. Den har gjort allt detta ensam eftersom mannen är tränare och är borta så ofta och det alltid ser för j-t ut hemma för jag inte orkat, för att kroppen inte orkat.

Det jag gjort fel är att jag försökt hela mig själv och inte tagit någon hjälp. Skulle vara så stark själv och ta hand om alla andra. Förtvivlan och förskräckelse, vem ska ta hand om mig då? Mitt eget sårade jag? När ska jag hinna ta hand om mig själv, det tog ett år att slicka såren från många års elände på SJ och sen skulle jag dit igen.

Jag har inte gett min själ det den skulle behövt. Terapi och kramar.

Den sista veckans blackouter har skrämt mig. Sedan ett år kanske har jag fått gå flera gånger och kolla kaffe bryggaren och spisen innan jag gått till jobbet, har jag tagit min medicin idag tro, la jag i handbromsen på bilen tro, jag måste kolla.

Just nu måste jag hela tiden säga till mitt inre vad jag ska göra, blinka innan jag svänger, tänk om det går någon jag inte ser bakom bilen när jag backar, har jag gett pengar tillbaka eller ska jag ge?

Irrationella tankar. Dåtid och framtid. Nutid är svart.

Det är vi som varit på den andra sidan
som vet hur det är,

som vet hur det borde vara

Det är vi som vet
att man inte borde spara
i skolan,
inte lägga ner
bandyplaner och låta föräldrar
och barn
pendla i mörkret och kylan,
för att kanske eventuellt i värsta fall

i mina mardrömmar

eventuellt göra det till en valfråga
att öppna den igen.

Vi vet att världen skulle se bättre ut
om alla såg varandra i ögonen och log

Om vi alla la en hand på en axel av medkänsla ibland

Kanske vore världen vackrare
om vi någon gång lät tårarna fylla ögonen av sympati

Vi vill förändra
och många gånger sprida lite

glädje

utrota illvilliga ironier
utplåna egoismen och
omvända otäcka
översittare
Och tro att ett sätt är att le mot de vi ser
varje dag

Vi kramar våra vänner, dricker kaffe och promenerar.

Pushar arbetslösa och småledsna, är vänner
men inte
diplomerade coacher.

Våra hjärtan rusar
när vi är osäkra på vår förmåga
och vi får ont i kroppen när vi slappnar av

efter vedermödor.

Vi vill ligga raklånga ibland under mjuka filtar.
och gråta
gråta- här du förstått det a-kassan?

Vi sover illa av oro och funderingar
och tinnitus brusar
i huvudet
vi mäktar inte alltid med riktigt

Och för det är vi den svagare länken
den man inte kan satsa på

Eller?

För egentligen är vi den starkare

det vet jag

För vi har erkänt våra svagheter,

våra gråtattacker, vår ånger,
och ångest över att inte mäkta med

Och ändå har vi
ljuset
i våra ögon

för vi lever för att krama våra barn
blir lyckliga när vi får betrakta en gul finne på nära avstånd

blir varma av kroppskontakt och närhetssökeri, samtal

och vi vet att

trygghet

är lika viktigt både för oss och för våra barn.


Frågan ekar därinne
– hur ska världen bli en trygg plats
för oss alla?

Vem har svaret?

Du eller jag?

Visst är det underbart

när man inser att man ätit

frukost

med de där barnen

Och varken tv, radio eller tv spel
har följaktligen stört oss

Inte på
en hel vecka

Tv´n har inte stört mitt sinne
inte ens för en minut

Ingen frågade ens
om de fick

och jag
behövde inte
säga nej
till de där barnen

För jag vill bara säga ja
till de där barnen

och älska dem och pussa dem och
krama dem

Men det får jag inte alltid

Men jag får älska dem
idag och
alla dagar.

Intill tidens ände.

Love you kidz

Några ord på vägen

som jag fick med mig av två rara tjejer då jag lämnade SJ.


Försök att ta tillvara
allt gott som livet ger.
Se det stora i det lilla
så kan guldkornen bli fler.

Ge dig tid att reflektera
i en stund av lugn och ro
Låt sanningen bli vetskap
men släpp även fram din tro.

Och när du möter mörker
och livets tvära kast
-känn då hur livet rör sig
och ljuset får kontrast.

Känn att du får styrka
av det som gör dig svag
-att där finns nåt att lära
av allt som sker var dag.

Det har runnit lite vatten under ån sen jag slutade på SJ men jag har burit med mig dikten överallt i min väska, tittat på den ibland, gett den till någon annan i själsnöd ibland. Inte alltid har jag förstått innebörden i alla strofer eftersom livet innebär sån extrem press ibland och man knappt hinner andas ordentligt emellanåt, vilket naturligtvis är så fel så fel.

Men man gör sitt bästa jämt, man gör mer än sitt bästa mestadels och blir tyvärr inte alltid uppskattad därefter. Därför är det så viktigt att vi stödjer varandra i det lilla så det stora blir bättre.

Ny press och andra problem dyker ju alltid upp längs med vägrenen, just nu är det heltidsarbetslöshet och vetskapen om att medmänniskor- kända och okända- kommer att utförsäkras från sina sjukersättningar för att de bedöms klara att arbeta till viss del.

Så många blir av med sjukpenning och a-kassan kommer inte igång, de kanske inte ens har rätt till a-kassa en gång. Så, med pengabrist och kanske en hel familj i arbetslöshet utan fungerande a-kassa, vad i h-e rent ut sagt är det vi ska utsättas för i det här samhället?

Just nu är jag glad att jag inte röstade på något alliansparti. Det här är milt sagt omänskligt. Jag hoppas på revolution i Sverige.

create your own life...

Slutkörda och utkörda i kylan. Är det vad vi är vi här längst ner?

Efter att ha haft fast arbete i hela mitt liv har jag numera heltidskontakt med a-kassan. Jag fick efter första kontakten uppleva ”kompletterande uppgifter” och skicka intyg fram och tillbaka och som dessutom kommit bort och som de bara avfärdat med att ” ja det är vår inläsningscentrals fel” men så är Sverige idag och då får jag acceptera det.

Eller?

A-kassan behövs så det blir en smidig övergång från heltid till noll eller till ett sämre betalt arbete på deltid istället för ett annat med största sannolikhet skitbetalt skitjobb med en massa skäll hela dagarna.

Det är en omställningsförsäkring sa en arbetsförmedlare nyss till mig med ett pekfinger i luften, tro inte något annat. Man ska alltså söka allt, vara beredd att pendla och vara borta 12 h per dag, det är rimligt.

Enligt myndigheterna.

Det som är rimligt för mig, för barnen för den andra hälften, för fritidsintressena som barnen har men som inte går att genomföra i så fall det är inte vad myndigheterna över huvud taget ser. Det har ingen roll, det är bara arbeta och arbeta som gäller, gotta go to work, every day is just the same.


Och att det ser ut som det gör i samhället och i skola är en helt annan sak. Att barnen skriker efter vuxenkontakt efter att ha lämnats långa dagar det senaste decenniet och fått skapa sina egna regler i sina egna världar, det är det som skett och där står vi nu. Alla skulle jobba så mycket de bara förmådde under de värsta nedskärningstiderna - verkligen smart uttänkt. Stressa folk att jobba mer än heltid och inte ha tid för de där barnen.


Och många har vänt ut och in på sig för att orka med sina barn de korta stunder de setts. Skruvat sig ett varv till för att orka. Till slut tar det stopp, en kombination av nedskäringar, omöjligheten att påverka varken jobb eller ledig tid, kvalitetstid.

Överlevnadskursen i Svea AB går man inte förrän man landat i träsket, i dyn, i kvicksanden. Då får man allt berättat för sig, hur man skulle gjort, man får veta varför man agerat som man gör samt hur man tar sig därifrån. Och man inser snabbt att det är ens eget ansvar att ta sig därifrån, att man är i allra högsta grad delaktig i skiten man hamnat i.

Har man tur får man också en coach från arbetsförmedlingen som kan hjälpa en att nå dit man vill. så att man kanske kan hitta ett jobb där man trivs och kan bli sedd som den man är och bli värderad för den man är.


Och tja - man kan ju säga upp sig från a-kassan och leva på sin man. Thats a very good idea in Sweden. Har inte hört många som klarar det. Ännu.

arbetsför och värdefull?

Hittade just en gammal artikel från min tidning från seko. De hade ställt en webfråga : Har du gått till jobbet någon gång trots att du varit sjuk?

9 av tio svarade ja. 93 % av de som gav besked svarade alltså ja. Det handlar med all säkerhet inte bara om vanliga förkylningar och hosta här utan med största sannolikhet och det som facket talat med sina medlemmar om är de som drabbats av värk i rygg, nacke och axlar.

Alla har olika historier och olika problem, en del har fått kämpa mot f-kassan, byråkrati, en del fått sin skador godkända, andra har fått vänta länge. Men det som de flesta medgav vid samtalen, det gemensamma var inställningen efteråt:
”Jag var dum jag borde inte ha hållit på så länge, kämpat, men man vill ju försöka in i det längsta”
För så gör vi, stretar iväg till jobbet när vi borde vila vårt stackars skal, vi tror att det bli bättre senare trots att intuitionen borde säga oss att det inte blir bättre om vi fortsätter såhär. Att bara för att de ekonomiska aspekterna skriker till oss att vi måste jobba vi kan inte vara sjuka så kör vi ännu mer slut på oss. Med katastrofala följder.

För det är ju så att- ligger man sömnlös av smärta men ändå jobbar vidare, sitter man och betraktar sina handleder och armbågar som skriker av smärta men ändå tvingar sig upp till jobbet utan en tanke på framtiden så handlar det i mångt och mycket om rädslor. Som alltid och som ingen i ledande ställning i Svea AB verkar förstå, där är vi bara byggstenar, arbetsbin, myror, utbytbara, en vara som går att ersätta med annan mindre krävande, en yngre till fördel efter de äldre utslitna. Svinigt.

Rädsla är hemskt.

Rädsla för att bli utanför, att inte tillhöra ett sammanhang, inte ligga andra till last, inte göra så att andra får jobba mer men som det ofelbart leder till förr eller senare. Drivkraften som gör att man stannar är ju inte att man vill ha bidrag utan att man försöker undvika det, i det längsta.

Så jag vet att så många vet jag talar om här stämmer, känner igen sig idet här. Man vill inte banga ur. Men sköter man sig inte så är det ju just det man gör, bangar ut, hamnar på den dammiga bangården, skriker i den madrasserade cellen och förebrår sig själv. Och sen börjar vägen tillbaka till värdefullhet, till att bygga upp att man är värdefull fast man inte är fullt arbetsför. Men det är svårt för det finns så många som springer jämte, hastar hack i häl, vill väl men inte fattar.

Och myndigheter, man har tur om man hittar en mänsklig handläggare. En som förstår och ser. Likväl som man ska ha tur i livet om man hittar en bra chef, en bra personalgrupp.

Eller är det vi som kan skapa det?

fler citat

Att människor har sysselsättning bevisar inte att sysselsättningen är meningsfull (cyril n parkinsson)

Den stora faran är inte människornas ondska utan de goda människornas tystnad

Den verkliga faran i vår teknologiska tidsålder är inte att maskinerna börjar tänka utan att människorna börjar tänka som maskiner

Om dinosauriernas undergång förblivit en gåta kommer knappast mänsklighetens att vara det (arne anka)

God uppfostran är inte att inte spilla på duken utan att inte märka när någon annan gör det.

Den som ofta ber om förlåtelse gör ofta orätt (moa martinsson)

Att hata utlänningar är som att hata resten av världen (gbg`s invandrarförening)

När man sover behöver man bara slåss med sina egna mardrömmar. När man är vaken måste man stå ut med andras (arne anka)


Vem hinner tänka på världens undergång när man jobbar heltid på sin egen?

I ett fritt land har varje person rätt att uttala sin egen åsikt, och alla andra personer har rätt att inte lyssna (norman Collie)

medan flugorna sover bättrar spindeln på sitt nät( paul fleming)

Det är inte så viktigt att leva länge som att leva väl(seneca)

Att leva måste man lära sig hela livet seneca

Det finns människor som inte får ut annat av sin rikedom än skräck för att förlora den.

En specialist är den som är fackidiot på sitt eget område och idiot i största allmänhet på andras

Det är den djupa okunnigheten som framkallar den tvärsäkra tonen.

Den farligaste av våra fördomar är tron på att vi inte har några

yeah- I am a citat-lover yes I am...

Ingen är sårbar utom den som menar allvar (Lars Gyllensten)

Respektera dina anställda och lyssna till dem. Det faktum att du är chef ökar inte ditt värde som människa. Du har köpt deras arbetstid, inte deras själar (Torbjörn Ek)

Du står inte bara i ansvar för vad du säger, utan också för vad du låter bli att säga (martin Luther)

Naturlig begåvning utan utbildning har oftare lett till ära och berömmelse än utbildning utan naturlig begåvning(Cicero)


Bekännelser är säkert bra för själen men inte bra för ens rykte ( Thomas Robert Dewar)

När botten är nådd har man i alla fall fast mark under fötterna

Chanser får man inte, de tar man

Diplomat är en person som kan be dig dra åt helvete på ett sådant sätt att du med förtjusning ser fram emot färden (Caskie Stinett)

Efterklokhet är exakt vetenskap (hans dahlborg)

Fattigdom är inte att äga lite utan att sakna mycket (seneca)

Framgång är konsten att göra misstagen så att ingen ser dem

Det underliga med framtiden är väl att då kommer man att kalla vår tid för den gamla goda ( Ernest Hemingway)

Det är bättre att fråga och att verka dum än att inte fråga och förbli det.

Den som talar illa om andra i din närvaro, talar illa om dig i din frånvaro (arabiskt ordspråk)

Ett fynd är någonting du inte har användning för till ett pris du inte kan motstå (Franklin Jones)

Man kan ta examen i allt utom sunt förnuft (carl Kempe)

Per albin byggde folkhemmet, Ingvar Kamprad möblerade det. Ingvar Karlsson släckte lampan (lantbrukarnas rf)

Kirurgen umgås gärna med öppna människor (pehr sahlin)

Kapitalism utan konkurser är som om kristendomen saknade helvete ( frank Borman)

Att vara medveten om sin okunnighet är ett stort steg mot kunskap (benjamin disraeli)

Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns (P A Pavlenko)

Livet är som en berättelse- det är inte dess längd utan hur bra den är som räknas (hippokrates)

Lycka är mycket enkelt, god hälsa och dåligt minne ( hemingway)

Låt oss vara tacksamma för dumskallarna, utan dem skulle resten av oss inte lyckas (mark twain)

Det är lättare att tro på en lögn som man hört tusen gånger än på en sanning man hör för första gången

Det finns ingen utbildning som motgångar (bemnjamin disraeli)

Ingen blir vis som inte känner mörkret (herman Hesse)

Oberoende kallar man de människor som är beroende av sina plånböcker (danskt)

Om du känner dig oersättlig, ta dig en promenad på kyrkogården

Bättre att vara bortkommen och bli omkörd än att vara omkommen och bli bortkörd

Helvetet har inga portar det har rondeller. Innanför irrar de osaliga efter en parkeringsplats (ingrid sjöstrand)

Människan är det enda djur som kan rodna. Och som har anledning att göra det (mark twain)

Rent samvete beror ofta på dåligt minne

Den friske har tusen önskningar, den sjuke bara en

Det sägs att människan är den enda varelse som kan skratta åt sig själv. Och förmodligen den enda som har anledning

Är det inte förvånande att alla som utbrister det är ju skrattretande ser arga ut

apropå gift i maten...

så är dagens gränsvärden bekämningsmedel i maten föråldrade. I alla fall om man ska tro på en artikel i DN från 6 november.

Till exempel har åtta av nio gröna påsteer innehållit bekämningsmedel som förvisso hade halter under gränsvärdena men där man ifrågasätter gränsvärdena eftersom de inte tar hänsyn till att det idag finns så många olika bekämningsmedel.Förr hittade men två ämnen i samma vara, idag är det inte ovanligt med tjugo olika i ett och samma prov. Detta berättar Emelie Hansson, agronom/handläggare vid naturskyddsverket.

Så äntligen ska man börja undersöka hur gifterna samverkar i kroppen och om gränsvärdena ska ändras. vi får också veta varför odlarna använder flera olika bekämningsmedel i sina produkter. DET ÄR FÖR ATT- OCH HÄR DET LÄGE MED STORA BOKSTÄVER FAKTISKT- ODLAREN INTE VILL ÖVERSTIGA GRÄNSVÄRDENA FÖR ETT ENSKILT MEDEL. DÄRFÖR ANVÄNDER DE MÅNGA OLIKA- DE VILL KOMMA UNDER GRÄNSVÄRDENA....

Det berättas att dessa cocktails med bekämpningsmedel riskerar att störa vår fertilitet( redan gjort antagligen) och hormonproduktion. De är cancerframkallande. Barn är mer känsliga för att de utvecklas. Hormonstörande ämnen påverkar utveckligne av deras hjärna som i sin tur påverkar deras utveckling säger Emelie Hnnsson.

Egen reflektion: ja vi stoppar i oss vad som helst och undrar varför vi blir sjuka mår dåligt, får allgergier och astma. Minst en vägg måste rasa in innan vi börjar tänka på vår hälsa.

Jag blir mörkrädd. Vem vet egentligen hur mössen mår som det testas på, de får kanske ett ämne i taget att tampas med, vi har allihopa i oss- dygnet runt- året om livet ut. På huden och i oss.

Och så mår vi som vi gör? Eller?

blir så glad- jag är inte dum!

Läser en artikel i DN ekonomi från igår om a-kassornas krångliga blanketter och rutiner och känner mig lite stärkt av att Inger Lindström, som är kassaföreståndare( fint det också) på Unionens a-kassa säger såhär:

– Det är oerhört svårt att förutse vilka handlingar som ska skickas in till a-kassan. Det är nästan omöjligt att skicka in rätt från början.

Och ofta leder de inskickade kompletteringarna till att ytter­ligare kompletteringar behövs.

Ulf Björklund som är biträdande föreståndare på Alfa-kassan (fin titel) berättar också att 90% av de inkomna ärendena måste kompletteras på något sätt.

Tack för detta, jag har känt mig som en idiot flera gånger i kontakterna med unionen och jag har även blivit avsnäst då jag frågat hur det kommer sig att handlingar har försvunnit som jag skickat in. Avsnäst.

Men eftersom jag är en sansad person så har jag bara önskat att dumhuvudet på unionen kommer att få gå trappan ner i stället för trappan upp när han står inför sankte per. De är antagligen så hårt pressade så de inte vet vad de gör eller säger.

En dag får vi alla stå till svars för våra handlingar, det är jag övertygad om.

Slutligen kan jag berätta att de har de tittat på om blanketterna går att förenkla men det gör de inte,det är själva försäkringen som måste förenklas, för den är så komplicerad. Detta berättar Melker Ödebrink, kanslichef på SO
(arbetslöshetskassornas samorganisation).

Så- ni som gjort de här försäkringarna för människor i nödens behov, tjänstemän och politiker i samhällets tjänst, ta nu en gång för alla och förändra och förenkla-ska det verkligen vara så svårt? Och varför ska det inte vara svårt för er om det ska vara så svårt för oss?

Vi litar ju på er...och ni ställer krav på oss som vi knappt kan uppfylla. Nej nu får det vara bra!

Jag vill slåss igen

stressforskning igen

Det har länge varit känt att stress förvärrar prognosen för den som har drabbats av hjärt- och kärlsjukdom, läser jag i en artikel ur DN.

Forskare på Karolinska har undersökt 237 kvinnor i sextioårsåldern som antingen hade haft hjärtinfarkt eller genomgått akut kranskärlsoperation. De delades in i kontrollgrupper där den ena fick vanlig efterbehandling och den andra fick gå en specialsydd kurs i stresshantering baserad på kbt. 7 år senare hade 7 av personerna som gått stresskursen dött jämfört med 25 i den andra.

Kristina Orth-Gomér och hennes kolleger kan med sin studie, förklara varför. – Kvinnor har andra behov än män, men i dag är det mesta för hjärtpatienter tillyxat för män.

För tio år sedan visade Kristina Orth-Gomérs forskargrupp att kvinnors stress framför allt är knuten till hemmet. Den enskilt största stresskällan var äktenskapet. Mäns stress är däremot i högre grad knuten till yrkeslivet.
– Stressforskningen har hittills varit väldigt inriktad på arbetslivet, men då missar man kvinnornas behov, säger Kristina Orth-Gomér.

En kvinna berättar att de på lärde sig att inte hetsa upp sig över femöresproblem. De fick också lära sig att ställa sig i den längsta kön för att få varva ner. Det använder hon fortfarande för att må bra.

Det finns massor av forskning som visar att för mycket stress är skadligt, hjärta och kärl tar stryk, hjärnan skadas, vissa vitala delar krymper och blir mindre och risken ökar för depression, alzheimer och hjärtdöd, skriver sen Karin Bojs, DN, i en analys.

Man behöver alltså träna sig på att inte bli upprörd över om andra begår misstag, man kan välja att hålla sig lugn, träna sig på att stå i kö. Att lägga in vissa moment i sin vardag kan rädda hjärta hjärna och livet, Promenader, naturterapi, yoga, träffa trevliga vänner.

Det kan tyckas som lyxigt att gå kurser i att lära sig stå i kö vet jag att vissa tycker men om dödligheten verkligen minskar kan man ju egentligen bara beklaga att alltför få tar sig tiden att hitta sig själva, lever fel liv år efter år.

Kvinnor är eftersatta i forskning, blir inte tag på allvar, det kan vi läsa hela tiden överallt. Är arga på chefen, medarbetare, relationen fungerar kanske inte, man lever skilda liv under samma tak och vet inte hur man ska rätta till det. Det är ju många faktorer sammantaget som leder fram till hjärtinfarkt.

Det skulle inte jag vilja vara med om, hjärtinfarkt alltså.

Att få eller ta hjälp för att leva ett bättre liv är viktigt, i förebyggande syfte. Inte låta det gå så långt att väggarna börjar rasa in på huset innan man inser att man behöver förändra något, är min analys.

Det går inte att leva ett liv som är fel alldeles för länge, kroppen tar så mycket stryk. Det är ju bevisat. Jag har ju själv känt detta i så många år och har själv fått börja sona mina misstag. Kalla det fyrtioårskris? Tja jag vet inte, krisen kanske inte kommer förrän man är mogen för den, det är då man kan börja ta åt sig allt man får lära.

När man själv upprepat misstagen alla andra gjort före.

Visst är det märkligt?

"Vi ser inte saker som de är. Vi ser dem som vi är."

- Anaïs Nin