Så var det dags igen. Ett helrenoveringsprojekt behövs. Igen.
Jag lyckas visst aldrig riktigt med kroppen, att få den så ok att man kan
slappna av och må bra. Min nacke har krånglat i många år, stel som jag vet inte
vad och öm. Förra gången jag höll på med sjukgymnastik fick jag lite hjälp
också med den men det hjälpte inte helt. Sedan har jag kört på ett par år och
nu orkade jag inte längre.
Så jag ringde sjukgymnasten och fick en tid. Det känns
fortfarande som en Micke Hansen åt alla. Behandling och sjukgymnastik ska få
ordning så gott det går. Samtalet där var inte helt positivt eftersom smärta
inte är direkt roligt att leva med men jag gick ändå därifrån med en lättnad i
kroppen.
Hemskt roligt är det eftersom jag ofta klagar på hur stel
jag är, svårt att komma ner på golvet och upp igen, när jag reser mig är jag
som en gammal tant ibland. Mickes kommentar till det är klockren : ja du kommer
aldrig bli någon ballerina på cirkus ..och så fick jag lite övningar som eventuellt
kan göra mig lite mindre stel…hahaha
Han sa också att, och det är för det här jag känner mig så
glad just nu, att i det skick jag var för tre år sedan om inte jag hade gjort
allt det jag skulle göra så hade jag varit sjukskriven idag. Tanken svindlar.
När han började hjälpa mig och som sen gav min nya livsstil
med träning och bra kost, viktnedgång och framför allt, resan till en mycket
starkare kropp den har jag genomfört själv. Jag fick verktygen av honom, sen har
jag genomfört förändringen och är stakare än jag någonsin varit tror jag.
Så ljuset i tunneln är inte alltid ett mötande tåg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar