Jag tror, när vi går genom tiden, att det bästa inte hänt ännu.
Hittade dessa rader på en bekants Instagram. Fick mig att räta på ryggen lite. Tänkvärt. Det är inte ofta jag reflekterar positivt över framtiden, tyvärr.
Det jag lever i varje dag just nu, det som sände mig ner i underjorden igen, värken i axeln och oförmågan att orka jobba, skapade hopplöshetskänslor och återigen ser jag mig få kravla mig upp som en mask ur underjorden.
Jag är duktig på katastrofkänslor, misslyckanden och att se allt i ruiner. Har levt så alldeles för många dagar i livet. Simmade i den där strömmen i många år och försökte hålla näsan över vattenlinjen, strandade på små öar då och då och hämtade andan, drog hysteriskt efter andan med strupen hopsnörd av fasa innan jag fortsatte framåt. Och oftast kändes det som om jag gick bakåt, jag kom inte framåt.
Och ändå har jag genomfört saker jag trott var omöjliga. Totalt ogenomförbara, osannolika. Men ändå genomkomna. Relationsuppbrott, alkoholuppbrott, utbildningar, jobb- byten.
Livet. Inte lätt, för någon enda själ...
Och allt har ordnat sig varje gång. Katastrofen, i min hjärnas irrgångar personifierad som ett monstrum, har inte inträffat, den har stannat, vänt sig om och dragit sig tillbaka, och lämnat plats åt en annan version av jaget, något uppgraderad varje gång.
Min sköra själ därinne, med en lite nött yta, nära att gå sönder ibland men ännu tacksamt nog intakt, som någon enda gång borde lära sig att svårigheterna troligen inte inträffar. Den borde peka på att det finns ett nätverk runt mig som inte kommer låta mig gå under.
Så...har det bästa inte hänt än? Det går inte spekulera om när och huruvida och varför inte jag har blivit utvald att få uppleva det bästa än. Jag vill tro. Att det bästa kommer till mig också och knackar på dörren.
Jag bara är. Här och nu. I detta nu. I denna andningen. En dag i taget. En timme i taget.
I morgon återinträder jag i atmosfären efter en månads sjukskrivning. Jag ber till något högre väsen att axeln kommer att hålla.
Jag har fått en chans till. Jag tänker ta den.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar