Klockan visar 11.11 Tiden är inne. För kvinnorna. Hjältinnorna  

 

De sönderslagna, våldtagna, livrädda. De som inte vågat skrika, som har så mycket ovrålade skrin och ogråten gråt i sig. Som haft sina förövare med sig överallt och inte kunnat/ våga slå larm. Utnyttjade och krossade, och ändå med det sista hoppet spirande, för att orka ta sig genom dagen. Och den svarta natten. Till framtiden.

 

Text efter text, historier, ord som skriker mig i ansiktet, ekar i min hjärna. Deras röster ska för evigt höras, deras ord läsas. De är här nu, vill ta sig in i våra sinnen, göra oss uppmärksamma. Det är vår plikt att lyssna, avsky, stå upp och kräva att gärningsmännen, förövarna får de rättmätiga straff de ska ha. NU.

 

Klockan visar 15.15. Tiden är här. Ur helvetet stiger fan själv upp, förkroppsligad av en man. Han slår sin kvinna sönder och samman. Han bjuder ut henne till sina vänner. Han sparkar och slår henne när hon vågar viska nej. Han lämnar möjligen någon centimeter av hennes kropp orörd av slag, spott och sparkar. Den centimetern lämnar han till en vän att täcka med dito.

 

Lova mig att inte enda man till ska komma undan som har mage att röra sin kvinna på det sättet. Låt inte den man fly som utsätter sin kvinna för ekonomiskt, sexuellt eller psykiskt våld. Se honom i ansiktet och lova honom att han ska få sitt straff. Säg det med ett leende till honom. Skriv det i stjärnorna. Du är en skit.

 

Klockan visar 17.17. Tiden är ute. Hoppas jag. För föräldrarna som slår sina barn, som utsätter sina små för sexuella övergrepp, låser in dem och tar deras framtid från dem, fråntar dem sitt värde och sin trygghet. Det finns en plats i helvetet för er. Var så säker. Jag sitter placerad på guds höga sida när ni knackar på, jag bestämmer vart ni ska. Jag och alla de som älskar.

 

Klockan visar 19.19 Tiden går. Barnens tid är kommen nu. Där barnen får växa upp utan misär, förtryck men i kärlek. Ingen mer ska bli misshandlad till döds, sänkt i en sjö av sin mor och en styvfar, ingen mer ska bringas om livet av en lastbilschaufför som begått brott på brott, ingen mer ska attackeras för sitt engagemang mot rasism. Ingen mer Engla, Bobby, Helen, Max och Saga, Kevin, John, Lilla hjärtat, ingen mer Pernilla, Moa, Maja. Låt det vara nog nu.

 

Klockan visar 22.22. När tar tiden slut. När ska föräldrar sluta förlora sina barn på detta meningslösa sätt. När ska de slippa sörja, när ska de få sova. När ska de bli utan vånda. När ska de inte längre få sakna. När ska deras röster höras. Snälla låt mig inte bli en av dem, snälla skona mina barn, jag ber dig på mina knän.

 

Klockan visar 01.01. Tiden bara är. Citatens värld. Där vi lär oss livet. Där vi lever, där mycket tillåts och alltmer förbjuds. Ingen bryr sig och alla skriker. På varandra. Det är ett öronbedövande larm. På nätet. Där hatar vi allt och alla. Och sen ler vi mot varandra.

 

Klockan visar 0303 Tiden segrar. Ondskan har alltid funnits. Kommer aldrig besegras. Livet är ett fiasko. Hoppet är ute, dystopia är här. Var finns räddningen, var är segern bland citatens, horoskopen numerologin och livscoacherna, i veckotidningarnas glättiga sidor?

 

 

 

Klockan visar 0606. Tiden är den rena äkta kärleken . År den här nu den som porlar som en ren bäck. Strålar som en sol, växer sig stor i jorden och låter sig förloras i vinden. Visst var kärleken din en stund och vid vilken tidpunkt gav du den vidare? Kommer segern över våra nederlag någonsin till oss?

 

Klockan visar 0808 tiden är nära nu, vi får höra det hela tiden. Ju mer vi klickar ja. Ju fler <3 vi ger. Ju mer vi önskar och ju mer vi avvisar. Det enkla genom det svåra. Låt oss bli ett och låt oss glömma. Låt oss minnas ihop och skiljas isär.

 

Och aldrig mer några hårda ord. Inga slag, inga sparkar som haglar, inga övergrepp.

 

Inte en kvinna till. Låt skriken tystna.

 

Fattar du?

 

Klockan visar 00.00