Tre säckar jord, sa han och tittade upp. Jag såg ett par ögon som definitivt inte ville. Inte. Ville. Köpa. Jord.

Det såg inte ut som att han ville köpa något annat heller för den delen, mer att han var tvungen. Ögonen var någon annan stans, i ett annat land, i någon annans säng, vid ett annat köksbord med en annan tidning och en annan partner,

 

Kanske med mindre intag av alkohol och onyttig mat och med evigt liv. I alla fall tillräckligt evigt för att förverkliga to do listan.

 

För den såg inte ut ens att ha blivit påbörjad. Han var okammad och hade spillt keso, eller var det kanske tandkräm med blekmedel i, på den urblekta tshirten och ögonen såg ut att ha förlorat sin glans.

 

Jag började fundera där i kassan på varför han stannade i något han inte trivdes i. Varför gav han inte bara upp, kapitulerade, gick och började om någon annan stans med kvinnan han kanske redan smusslade med bakom ryggen på den på ytan perfekta frun och de perfekta barnen som bara kom hem till jul och midsommar? Och hunden den skulle säkert ha det bättre utan honom också.

 

Jag undrade varför han hade stannat så länge i något som skavde utan att göra något åt det och tänkte just öppna munnen och säga ” hur står du ut?” , men då kom jag på att jag inte hade med det att göra och för den delen var det kö bakom honom. Så jag sa bara ” det blir 99 kronor tack” och sen såg jag aldrig honom mer.

 

Han kan ju för all del ha haft magknip också.