Jag gillar denna bilden så, den är mörker, den är barndom och ungdom och ändå lyser det lika mycket hopp i den som ljuspunkter det finns på den. För hur mörkt det än är för oss alla så kommer det en morgondag. Det är inte alltid morgondagen är bättre än idag men en dag kanske det vänder.
Så mycket sorg och bedrövelse och smärta det ryms i sådana här bilder. Alla dessa familjer har sitt,de lever bland oss med sina vedermödor och sorger och - inte att förglömma - sitt hopp.
Jag vill också ha ett hopp att allt ska bli bra en dag, all smärta ska vara borta,inga sorger finnas inom räckhåll, kort sagt vill jag ha ett jättebra liv.
Kommer det? Eller har jag det redan?
Jag är trött nu, vill sova nu. Ligga raklång en hel natt. Godnatt!
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar