Måtte de hitta Beata vid liv. Måtte hon finnas kvar, så hon kan vittna om vad som hänt. Måtte hon gå att göra hel igen ifrån det hon utsatts för.

Jag tänder ett ljus här på mitt bord och ber. För henne.

 

Jag ber också för mig själv. Att jag aldrig ska sluta ta in det som sker, att jag aldrig ska sluta bläddra bland sidor och listor med misshandlade kvinnor, döda kvinnor. Vem ska ta över efter mig annars? Då förlorar ju kvinnorna en som tänker på dem.

 

Jag kan inte uthärda tanken. Om det hände mig något skulle jag vilja att någon betraktade mitt ansikte och skänkte mig en tanke. Och hoppades att jag skulle hittas vid liv.

 

Alltså ska jag inte sluta. Jag ska sätta mig på ca, i en kassa. Och hoppas vidare. Och hoppas att de hittar Beata så att hon inte behöver träffa de redan döda kvinnorna i himlen. Ännu.