Dessa kvinnor dessa barn, misshandlade, rädda, missbrukade i själarna. För evigt får de se sig över axlarna efter sin förövare. Aldrig mer ska de kunna slappna av mer, de får vara rädda för all resterande tid i världen.

 

Dessa kvinnor dessa barn. Mjuka hudar, små händer, små små nackar, blont hår, mörkt, hår, tårfyllda ögon och sinnen lamslagna av rädsla för att mista livet. Av rädsla för att inte kunna försvara sig och kanske inte heller försvara den som är ännu mer sårbar, barnet. Sitt barn.

 

Rädda för att bli vräkta för att deras förövare klagar anonymt och felaktigt på dem till hyresvärden för att få dem vräkta, att tvingas resa mil och lämna över sina ångestfyllda barn till sin förövare för att lagen ger honom rätt till det och själv få ta hand om de rädda barn som återkommer hem. Det är fullständigt vidrigt. Det är historia på historia, dag efter dag, år efter år, här och överallt.

 

För att en man ansett sig ha rätt att missbruka det han tror är hans egendom att göra vad han vill med. För att en man anser sig vara bättre än hans kvinna och deras barn. För att en man anser att det som är hans ska han misstro, trycka ner och bruka våld mot.

 

Varför? Varför låter inte män som hatar kvinnor i den omfattningen BLI att träffa kvinnor? Varför måste de missbruka sin makt, år efter år genom historien^?

 

Hur är detta möjligt? Världen över råder samma förhållande, vi sticker inte ut, det finns säkert värre ställen än Sverige att bo i, med högre arbetslöshet, mindre hopp och likadan lagstiftning,

 

När ska någonting hända? När ska vi komma till dagen då detta ska upphöra och rimliga kännbara straff ska utdelas till förövaren.

 

Jag skäms för att bo i detta land som inte kan straffa de som missbrukar sin makt på det här sättet.

 

Jag skäms för att leva i ett land där förövaren har rättigheter att få träffa och ha umgänge med de barn han har misshandlat inför deras mamma och tvärtom.