Det är outhärdligt att se. Det är outhärdligt att tänka sig. Går inte att ta in. Död, blod, splitter, granater, missiler, utbrända huskroppar och människor begravs i massgravar.

Massgravar. 

Barn som gråter, mammor som gråter, pappor som gråter. Barnsjukhus och förlossningssjukhus som bombas. Kvinnor som dör, skriker i fasa.

Pappor stannar, kvinnor och barn får åka. Kommer de ses igen? Ahhhh…jag är vaken av fasa på nätterna.

I Europa. Ukraina beroende av hjälpsändningar nu. För att få mat. Barnen, barnen…räddda, hungriga.. nu och under alla krig.

Så många krig. Så många slagfält, så mycket tårar, så mycket lidande genom århundradena. Så mycket lidande i så mångas liv. Utrotningar av folk av maktgalna diktatorer.

Det är outhärdligt att tänka sig. Det är omöjligt att ta in detta. Det händer i vår närhet nu.

Sanktioner…de går långsamt när människor dör och folket får lära sig slåss. Beroendet av Ryssland är vidrigt. 

Men vm-drömmen lever idag.

Och på lördag är det Masked Singer.

Jag vill spy.