Jag vill slippa höra min egen röst i min tinnitusbrusande skalle. Jag vill ha en annan röst där, som hjälper mig framåt, för det är så lätt att ramla tillbaka, inte hänga med, tvivla på sig själv och sin förmåga.
När jag läser böcker, biografier, människor som upplevt sorger och bedrövelser och kommit ur det, hittat meningen och fyllt livet med innehåll så blir jag fullständigt lugn.
Jag vet att jag är inne på den vägen. Rätt väg alltså. Det är dock inte en väg. Det är en stig. Ett tag kallade jag det för motorväg för att det gick så rasande fort, nu är det en stig, och det går rätt långsamt, jag kan se, känna, lukta, förnimma alla nyanser av livet igen. Jag älskar det oftast men drabbas då och då av melankoli.
För att jag som har förstått så mycket inte kan få förmedla detta på rätt sätt, ute bland folk. Jag trivdes att sitta i en kassa och slänga ur mig ett kvickt citat då och då, jag trivdes med att se leende människor runt mig, få de av tristess nedslagna ögonen att glittra igen. Om det än var bara för ett ögonblick. Jag vill inte sitta på min kammare med känslan av avsmak i munnen. Av att vara utanför.
Jag drabbas av vämjelse när jag hör talas om klimatet på olika arbetsplatser idag, skitsnack och ryckande axlar. Ingen som orkar längre. Vad är det för skitliv folk lever?
Detta skrev jag för ett tag sen, då jag satt hemma på min kammare och bara lyssnade på andra.
Just nu så trivs jag så bra i mitt liv, har börjat komma in i mitt arbete ordentligt, trivs och skrattar med människor, en så rolig sommar har jag inte haft på många år. Det är så fantastiskt och jag är fylld av glädje för första gången på länge.
Jag är trött- ja, jag har lite ont här och var- ja. ,men är så glad över att trivas och få skratta igen. och de ovana lederna har blivit mer följsamma nu, några muskler protesterar ibland och huvudet ångar av svett intill grillarna och då jag ska skiva parmaskinkan.
Undra sa flundra hur hösten blir? Om jag får lov att vara såhär lycklig då med? Är det så att lyckan har kommit hit för att stanna? Om knackningen på dörren jag hörde en gång verkligen var lyckan och om han inte bara är gäst i mitt liv?
Nej nu är jag där igen…jag ska vara här och nu, inte i framtid. Aja baja.
Det är lördag kväll. Jag ska strax filea och röka en sik jag köpt, jag har lärt mig mer dessa månader än jag gjort i hela mitt liv tror jag. om delikatesser, kylhantering, varmhållning och allmän livsmedelskunskap.
Och ibland kan jag ta fram mina vinkunskaper och rekommendera ett gott vin till kunderna.
So what´s the problem? Självkänslan bara, den som gör att jag tvivlar på mig själv, ska sitta i kassan i morgon och är en liten smula orolig att jag ska feppla för mycket…och folk bli irriterade.
Hur ska man få till det? Hjälp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar