Nu är det såhär att jag bor fantastiskt fint ifall det undgått någon. Jag har bris jag har sol jag har lagom med rum och massor med fönster och fantastiska mönster av sol och skuggor. Öppen planlösning och fondtapet i sovrummet. 

 

Jag har havsutsikt och kaninsäkrad altan typ 8*4 m, bara det….ugn och rinnande vatten och dusch och toalett och jag kan öppna tvärdrag om jag vill. Jag har hängmatta och hängstol som jag kopplar upp i en hake och sitter och gungar i och filosoferar i.

 

Jag sover middag och snarkar i solen i en baden - baden varje dag det är lagom med sol för detta njutningsfulla tilltag.

 

Jag kan bada i havet när jag vill (ja ok Östersjön då). Har hela frysen full med mat och kylskåpet likaså vilket kanske tyder på en smula dåligt omdöme vad det gäller matinköp.

 

Är rätt social men hänger oftast upp filtar runt altanen när jag yogar, av hänsyn. Pratar med mina grannar och försöker att inte skrämma små barn i min närhet. Går till tvättstugan i elefantgrå mjukisar och papiljotter om jag behöver det. 

 

Men jag försöker sköta mitt. Källsortera och kasta allting på rätt plats jämt. Pratar med små barn på väg till och från dagis eller som leker när jag vill fota min vidunderliga utsikt.

 

Jag njuter av livet. Oftast. Och jag är rätt smidig. Om jag kan boka om min tvättid så skulle jag göra det om någon behöver den bättre. Och om någon skulle klaga på ogräset utanför min altan så skulle jag nog rensa det, fast jag inte måste. Jag byter gärna mina arbetspass med de som inte vill jobba sent.

 

Kanske är jag en smula för snäll och följsam.

 

För i går eftermiddag.

 

Då skrek någon på min gata på sina barn så dant så att till och med jag gick in och borstade tänderna och gick och la mig.