Står och steker torskfiléer denna gråmulna söndag, halva familjen är på bandymatch i Linköping och en fjärdedel är på fotbollsträning. Jag är solo med adventsstakarna och i mitt tycke alldeles för mycket snö utanför huset.
Ibland blir jag så lycklig och rofylld när jag lagar mat. Det är en ny känsla att tackla i mitt liv. Det har inte alltid varit så. Sedan man bodde själv och kokade hotdogs o spaghetti i samma kastrull och min bjudmat kunde vara biff stroganoff (hrm)så har väl det kulinariska intresset ökat men inte så mycket att jag älskar det. Periodvis kan jag anstränga mig och laga recept men det ska vara nåt speciellt då.
I många år har det varit laddat med maten här hemma eftersom ingen ätit vid samma tidpunkt och jag inte fått bra rutiner för våra matvanor i familjen, alla har ätit när det har passat på grund av all sport och då är det inte kul det är bara föda för överlevnadens skull. Så sakta dog mitt matintresse och allt smakade likadant.
Och nu kommer jag på mig att nynna när jag lagar. Strange. Lycklig för att jag har mat att laga, och en familj att laga den till och just nu ser livet så ljust ut att jag till och med kan provsmaka ärtsoppa, ett barndomstrauma annars.
För säkerhets skull gör jag lite korv stroganoff också...curlingmorsa som man är. kan fortfarande inte smälta när sextonåringen efter att jag typ bara bjudit varma mackor och korv med bröd en längre period efter att ha tittat i grytorna utbrast:
- Å mamma har du gjort korv stroganoff...och samvetet gnagde.
Tidigare idag tog jag skjuts ner till stan och gick därifrån och hem efter att ha handlat litegrann, konstigt nog behöver alltid förråden fyllas på med något(onyttigt mestadels). Det var en sköön promenad, första denna vecka efter att ha tacklat årets brakförkylning.
Tråkigt nog känns det som det spänner alldeles för mycket runt midjan. De nyinköpta jeansen sitter inte skönt…det är sorgligt. Jag har haft några ostkanter från butiken att gnaga på denna vecka och ljusat upp tiden mellan de förskräckliga nysningarna som rist min kropp och den röda näsan jag nästan skrikit när jag varit tvungen att torka. Minst en nässprej har avslutats och mycket salva har baddats på näsan.
Men nu är jag snart på banan igen, måste bara börja nytt liv snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar