onsdag 1 december 2010

yess babe!

Jaa vet inte i vilken ände jag ska börja. Kronologisk ordning är bäst kanske.

Fick ett tips av en på Lernia som hade hört mig berätta om mitt underbara sommarjobb i delikatessen på Ica. Där jag trivdes och mådde bättre än någonsin i mitt liv- lång näsa att inga jobb fanns bara, eller att pappersexercisen var för tidsödande med mig. Det får jag tacka sittande regering för, att de utfärdat så hårda regler för myndigheterna att rätta sig efter.

Jaja nog ordat om detta, detta är ett faktum vi vet och vi kan bara välja bort dessa bestar i våra liv. Dessa utsugare som tror de gör det bättre men det bara blir för vissa i Svedala och inte de som har det tuffast…

Jag fick ett tips om ett jobb i en ostbutik och funderade ett tag och vågade prova att ringa. Fick komma på intervju och fick ett jobb. Halvtid. Då kanske jag som jag tänkt i framtid kan ägna mig åt det jag också vill på deltid. Hälsa och hudvård.

Till dess pluggar jag vidare. Ekonomi. Då kan jag bokföring och företagsekonomi också ifall nåt går åt skogen. Jag kanske kan frilansa mig runt i livet sen…

Tills drömmen är här. Nu är den nära känns det som. Inom räckhåll. Faktiskt.

Så jag började ett nytt jobb. Igen. Klev in och började om, med aningens darr på rösten, det är alltid jobbigast i början, man känner inte arbetsgivaren, inte kunderna, inte produkterna man säljer, detta har jag gjort förut jag vet hur man känner sig, bambi på hal is igen. Men jag vet att det är bara att plugga och lära, igen.

För 5:e gången de sista 4 åren. Korvstoppa in och nöta på, mala in och dö en smula men sakteliga erövra. Tills man är oumbärlig, uppskattad för den man är. För man är den man är, jag vill aldrig mer förställa mig, jag vill vara den jag är fullt ut. Bli sedd som den jag verkligen är fast jag kan utveckla vissa förmågor mer och radera ut vissa.

Jag är livsnjutaren, tvivlaren, jag är den som ser och ler, den som torkar en tår i vrån åt sorgerna som kommer i min väg, andras och mina. Jag vill lyssna på människor, göra dem lite glada. Stoppa in lyx och få alla att förstå hur man ska leva för att inte bara bara vara vid liv.

Och vad glad jag är åt min familj och barn som direkt hörde när jag fått det här jobbet att ”mamma är glad igen”

- Mamma vad glad jag är för din skull…det hörs att du är glad.

Deras glädje lyfter mig tiofalt. Vår lycka. Kanske något gott äntligen kan komma ur allt jobbigt som varit ett tag.

Jag fick pussar och kramar. Lyckönskningar från höger och vänster från alla goda vänner som gjorde mig så varm och lycklig. Så många som vill mig väl. Nya och gamla vänner. Från livet och från kursen jag går på. Sån värme…

Jag har sällan lett så stort som denna gång jag fått ett jobb.

1 kommentar:

Gabriella sa...

Härligt vännen, jag faller in i kören som känner glädje för din skull. Hoppas nu att förkylningen försvinner snabbare än snabbt. Många varma kramar till dig