Ja nog är det mycket vi måste göra i livet. Men jag är faktiskt stolt över att jag gör saker för att få ett bättre liv framöver. Inte bara sätter mig ner passivt och deppar ihop, det har jag gjort så mycket i mitt liv.
Det är så många som har det svårt och jobbigt i sina liv, värk och sjukdomar, sorg och elände, kan vi som mår bra dela med oss av vår glädje och stötta så kanske det blir ljusare kortare stunder även för andra.
Jag märker att ju mer jag peppar mig denna söndag desto bättre mår jag. Herregud jag småler åt snöflingorna just nu, trots att halva familjen är on the road.
Är det så det ska vara, man ska ställa in sig, hjärnan, gps:en , porerna, fingertopparna, på lycka och så mår man bättre. Är det det vi är skyldiga oss själva - att må så här bra. Det är ju ingen annan som kan göra det åt oss. Ingen kan få mig att må bra, känslan måste komma inifrån, man kan bara visa hur jag ska göra för att genomföra det, sen måste jag göra det själv…
Hjälp, det var längesen jag tänkte så här intensivt, hjärnan kokar just nu. Letar i hjärnmapparna, arkiven, efter det jag lärt i terapin. Sopa rent med ”kan inte”, in med ”no limits” i hjärnan. Varför skulle du inte kunna? Vad är det som gör att du inte tror att du kan? Vill du leva, vågar du leva? Vill du våga leva? Eller ska vi gå som på Linus linje, rakt fram och mestadels neråt, i hålor…slå halvt ihjäl oss?
Jaja jag vet att jag sagt detta förut. Livet är svårt att leva, man får gräva efter lyckan ibland- bara man inte sluta gräva, för då är det illa. Och kanske är det så som jag känt och sagt förut, livet ska inte vara som ett rakt streck totalt utan känslor, uppåt eller neråt, för då kan man inte känna glädjen när det går ens väg.
Jag vet att värk är svårt att leva med och det finns många som inte har hopp alls men en dag kanske det vänder och då förstår alla vad jag menar… jag har under alldeles för lång tid känt mig nere också, jag vet vad jag pratar om . Jag kanske inte förstår hur det är att ha någon svårt sjuk anhörig, jag har bara mina egna sorger att referera till men känslor kan jag förstå.
Så nu har jag nog producerat tillräckligt med tankar idag, nu ska jag repetera lite ekonomi. Och läsa på om ostar igen. Intressant…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar