Gillar inte att älta, det är en egenskap jag inte är stolt över men denna vecka har jag återigen gått ner på knä och tackat gudarna att jag kom undan med livet i behåll från SJ. Det är november och snön faller och det är redan kaos.
Och media sitter bara och väntar på att kasta sig över bytet. Allt det värsta som sker i U-landet Sverige. Dra fram allt snask i ljuset, allt som inte fungerar. Ett bra program var debatt igår, där många fick komma till tals, några bra och några mindre bra, som alltid. Trafiken har ökat, men satsningarna och underhållet har uteblivit, sa Robert Collin. Jojo det vet man ju.
Det är bra att dra fram snask. För inte är SJ oskyldiga, liksom ingen är oskyldig i Svea.
Alla har vi bidragit till att montera ner Svea. Genom att välja. Det som är billigast för oss. Alla bolag konkurrerar, lägger lägst anbud för att hålla nere priserna för oss, med kanske sämre kvalité som följd. Oavsett bransch.
Det är svårt att se vad detta har med SJ att göra men visst var det fel att besluta att det skulle vara konkurrens på allt och montera ner hela skiten i smådelar, då SJ också måste vara billigast för att överleva. Då drog man in på kostnader istället för att satsa, för det var redan nere på botten liksom.
Det är så självklart att är det flera bolag som ska dela ansvaret för spår, fastigheter, snöröjning (läggs ut på entreprenad idag billigaste budet vinner), trafikcentral (som är det viktigaste SJ har). Om allt detta har styckats upp i smådelar och ingen vill ta ansvar för hela biten längre så är det väl inte konstigt att det blir som det blir. Alla skyller på alla.
Som att ringa till Telia. 15 olika knappval för att ställa en fråga och inte går det att bli omkopplad heller. Rationaliseringar, vi måste vara konkurrenskraftigast, ha lägst kostnader. Nu har jag hållit mig till Telia i alla år för jag orkar inte jämföra, jag har gett upp boxer och det också, orkar inte byta. Det är för krångligt att vara om sig och kring sig fast man säkert gör skitaffärer varje dag i cyberspace…
Försäkringskassan, A-kassorna, vårdcentralerna, you name it, allt är förlorat och förbi. Stendött, noll mänsklighet. Papper papper, administration. Spy.
Seko säger i debatt något som antagligen är helt sant: Aktören SJ sköter uppdraget som det är formulerat, inget samhällsuppdrag, inget myndighetsuppdrag. Att göra ett bra jobb ryms inte i det pris man fått i sitt kontrakt. Seko har varnat för dödsfall till tjänstemän och politiker som drivit marknadsexperimentet hela tiden.
För vist är det ett experiment allt. Partiernas prioriteringar har också spelat in självklart, allt är fördelning hela tiden, vissa fack får vissa inte. En gång fick Bottniabanan och Norrbottniabanan pengar och vägsatsningar och viktiga bansatsningar försvann någonstans i budgeten, berättar Robert Collin.
Det är inte viktigt nu vilket parti som gjorde vilka prioriteringar. Alla producerar samma skit, enligt mig.
Men vad handlar vardagen då om? Det verkar nästan som att jaga billighetspriser är det viktiga. För att vi ska tjäna några kronor i slutänden. Åka hit och dit och sitta och bläddra varje vecka? Mängder med olika bolag för allting med omöjliga avtal att tolka och jämföra.
Men om det blir bättre? Vet inte, jag orkar inte leta, har för lite tid när jag jobbar och det är bekvämt att handla där man hittar. Det står väl skrivet i stjärnorna hur mycket man tjänar på att åka runt och shoppa billigare.
Och överallt vrider alla sig ut och in i den stenhårda konkurrensen, alla är livrädda för att förlora sina jobb. någon tillfreds? Tja några kanske.
I konkurrensen måste man välja och finns det inget att välja på måste man bita ihop. I SJ´s fall monterade man ner skiten fast knappt några konkurrenter fanns. Man bara förberedde. Krympte kostymen, man ”skärde och skärde” här och där, gick med lien från avdelning till avdelning, chefer byttes av och de med mest stål i ryggraden blev kvar, de andra fasades ut. För få chefer mäktade med att ordna det till det bästa, vad DET nu skulle varit.
För inget fungerade när det gick åt helvete i jultrafiken, det har det aldrig gjort, inte för 8 år sen heller. De gångerna man som mest behövt hjälp i fronten har ingen hjälp funnits, totalt naken och utlämnad var man. Totalt utskälld. Det var därför jag flydde, för att rädda mitt liv.
Problematik i ledningssituation säger någon. Agendan borde vara att stötta väghållning och järnväg, lyssna på personal som är ute i verkligheten och vet vad det handlar om. Alla vet om men ledningen lyssnar inte . ”Lyssnar men reagerar inte” som lokföraren säger.
Nu som då…det gör ont. Det gör nästan ondare att inget blir bättre. Någonsin. Ännu.När?
För naturligtvis är det en politisk fråga. Regering prioriterar förbifart Stockholm istället för satsningar på järnväg. Motorväg viktigare än järnväg anser Anders Borg, säger någon i studion. Kanske han vet.
Ja inte kan alla facken i plånboken få lika mycket det vet vi ju, har vi fått höra i alla år. Orkar vi sätta oss in i alla frågor? Är det bara att acceptera allt?
Skulle jag bli tvingad in i transportbranschen igen skulle jag dö på fläcken. Jag skulle inte ens kunna köra buss fast det säkert går att lära sig (är jag övertygad om, känner en modig liten tjej som tar lastbilskort, imponerande) jag skulle inte orka vara så pressad och inte ha någon backup i nedskurna företag som bara lägger billiga anbud.
Jag tror jag fattade rätt beslut en gång i tiden, med hjärtat. Några andra beslut har säkert varit tvivelaktiga men inte att lämna transportbranschen.
Jag vet vad jag gjorde i alla fall. För jag ÄR fortfarande vid liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar