pissopestosenapsgas

Sen kommer smällen, det tog tre dagar. Började känna mig mosig på lördagen och var inte i form alls efter några dagars jobb. Nej inte nu liksom…det får inte hända…

Började kursen som vanligt och jobbade på i måndags men i tisdags bröt helvetet ut. Brakförkyld. Varför? Varför kan inget gå min jävla väg nån gång? Hur ska jag kunna gå till ett säljjobb mosig och förkyld. Hajja?

Det är så orättvist, när man från början vill klara något och lära sig. Jag blir så ledsen även om det inte är livshotande. Jag är inte dödligt sjuk men jag har fått ett nytt jobb, ett drömjobb som jag v e r k l i g e n vill ha och kunna skapa mig ett bättre liv och så kommer det här. Nu. Det är så jävligt. Jag är helt mosig och svullen och hostar och snörvlar, ja som en vanlig hederlig brakförkylning.

En dag kan jag säkert skratta åt det men det är inte kul idag. Jag orkar knappt plugga hemma som jag hade tänkt när jag gick hem. Inte ens om ostar.

Sorgsen.

Men lite glad.

Hoppas arbetsgivaren också är det.

Hoppas det går min väg denna gång, tycker jag är värd det faktiskt efter allt kämpande de sista 15 åren.

Och vad vore en hemmadag utan en hostig 12- åring? Att mysa under en lila filt med mycket te och mys. Har fått rå om honom det jag orkat idag. Det var underbart även om jag försökt läsa lite. Hört lite funderingar och skratt som jag knappt hört sen jag började plugga i oktober.

Nu natt, sova o rekreera sig.