Schweiz 2012

Så just nu när jag vill göra något roligt så frammanar jag  bilderna från min underbara Schweizresa.

 

Iris mötte mig där på flygplatsen och tog mig hem till henne där en trevlig japansk middag serverades efter att vi naturligtvis inmundigat lite apéro- typ förrättsplock, oliver, lufttorkad skinka, en liten ostbit( typ Tête de Moine som jag bara kastade mig över. Underbart! Jag har en tendens att bli mätt innan maten serveras, har ju lite svårt att säga stopp vad gäller mat och godsaker…

 

 

 

möttes första morgonen av en Gruyere i ensamt majestät, lyckan var oändlig...

 

Sen pratade vi och drack vin och samlade krafter inför morgondagen- som skulle bli bergstur som jag sett fram emot i flera flera år. Har haft en sån längtan till de där bergen. Men att få vara därnere, omhändertagen och trygg och få skratta och vila och uppleva det var helt fantastiskt, Schweiz är ett så vackert land så det är svårt att beskriva det. vaknade på morgonarna till koskällor och kunde på ut på en vacker altan, vi hade fint väder och svettades kopiösa mängder men vad gör väl det? så roligt och så trevligt det var. Jag är så glad och tacksam över att jag har några stycken gamla vänner kvar från barndomen som känner mig och som man kan vara sig själv med.

 

möttes av denna vy varje morgon- och koskällor...underbart...

 

så vackra färger!

 

en resa genom Klausenpass där man på vintern möts av skyltar som visar vilka städer som är möjliga att nå. går det inte är det rött. så mycket man inte vet...

berg...

mera berg...det vita korset är ditsatt för att visa att här har någon vandrare dött.

 

 

 

första morgonen möts jag av en Gruyere och lyckan är fullständig. det var hos Iris mitt ostintresse vaknade en gång för några år sedan...

 

på väg uppåt bergen

snart så högt upp man kan komma...man kunde göra snöbollar...

fartvidundret och Iris...satt och höll i mig i kurvorna...

men glada var vi !

det var som en dröm att få se och uppleva detta. dricka en kaffe på ett fik 1900 m över havet...

jag var i drömmen...njutandes. jag skulle aldrig vilja ligga  dödsbädden och ångra att jag inte genomförde mina drömmar, nej inte jag. Aldrig.

så vackert..

den här skylten såg jag inte förrän vi var på väg ner tack och lov....men det var lite läskigt i kurvorna även om Iris lugnade mig..."inget kan hända"

åkte en långsamt snurrande linbana till en restaurang där vi åt gott, cervelat och rösti. Gick promenad över en hängbro och åkte rodelbana...ja herregud...

väl nere på marknivå igen...i den vita påsen får man ostarna man väljer till sin fondue för kvällen rivna...

mumma för en ostälskare som jag...kunde inte se mig mätt, ville handla allt..och en anställd sa lite diskret till Iris när hon hörde att vi skulle ha fondue" haben sie besuch?" i Schweiz äter man fondue på hösten...själv äter jag det året om...

apéro igen...nu med Sauterne-vin till gud vad gott...en liten tryffelbrie...

kvällspromenad i Jona

cykeltur ner till Jona och en kaffe vid Zuerichsjön

utsikt från restaurnagen där vi åt födelsedagsmiddag...jag 47!

och sista dagen en promenad runt omgivningarna. Här odlas druvan Mueller-Thurgau, och enligt systembolagets hemsida är " Vinexporten mycket liten. Dels på grund av att de branta sluttningarna är arbetsintensiva och det blir höga produktionskostnader och priser som följd, dels för att schweizarna till största del glatt konsumerar allt sitt eget vin. Inhemska druvsorter samsas med mer kända, pinot noir, merlot, gamay och chardonnay för att nämna några".  

så här skulle man inte ha något emot att bo va?

 

Så mycket skratt, allvar, gamla minnen och framtid vi hann med de korta dagarna. bad i Zuerichsjön med ankvarning... fonduekväll ( men Iris jag kan äta upp resterna i morgon...) cykelturer ner och upp från Jona vilt skrattandes i värme då man fick lite fläkt i alla fall.

Och jag ska aldrig någonsin vara rädd igen och låta något hindra mig från att göra saker på egen hand. Aldrig mer. Man har mest funnits till för familjen i många år, det var dags att få göra något själv, en längre tur. Och på hemresan var jag hur cool som helst när jag skulle flyga, inte rädd alls. tur att jag hade en flexibel väska så den räckte till för allt gott jag handlade hem...
 .  
Ja det blev en njutningsresa utöver det vanliga. Nu ska det inte ta 4 år till innan jag åker igen...