Det var en sån där dag då man vaknar och man vet att allt kommer gå åt skogen.

 

Man är rökt, man är värdelös, längst ner på listan, bortglömd av alla, lönen har inte kommit in,

a-kassan har inte bemödat sig om att svara på ens mejl, hela kroppen värker av diverse yttre och inre åkommor, det mullrar i tarmarna och toapappret är slut och dessutom dog ens föräldrar för 30 år sen så ingen tröst får man därifrån heller.

 

En sån dag upplevde jag i somras. Och en person till hade samma känslor. Dessvärre var det söndag så ingen av oss kunde inte komma i kontakt med våra kuratorer akut hur gärna vi än ville. 30 grader varmt var det.

 

Jag var på ett tillfälligt besök på en ort i Östergötland på musikevent med en väninna. Hade lånat x- svärmors bil, tankat den full och vi hade så kul de timmar som gav oss. Flabbade och fotade. Vi körde fel för att den ”#//)!=&/´s  gps-en inte ville förstå mina instruktioner ( ja jag är blond och har för tjocka fingrar men jag kan köra bil även om min yngste klagar och hetsar mig) och svetten rann om oss och jag svor tills vi såg att sätesvärmaren var på (obs icke jag som tryckt på den).

 

Vår tid förflöt med skratt och mat och felkörningar och musik och annat och vi sov rätt skapligt på ett fantastiskt ställe jag säkert kommer återvända till. När jag bearbetat vissa saker klart.

 

En härlig frukost var uppdukad. Sen dusch. Trodde jag.  

 

Hämtade handduken och spatserade omkring i det vackra huset och fotade och väntade på min tur. Helt plötsligt öppnar sig dörren fem cm och en kvinna med imma på glasögonen, handduk runt sig och gråt i rösten säger ”det är något fel härinne”.

 

Allt stannar upp runt oss, någon som läser tidningen slutar med det och tittar över dem. Någon tittar upp från sin sena frukost och ser sur ut. Gårdshunden skäller och i fjärran råmar en ko olycksbådande. Vattenkokaren slutar aldrig koka. Jag fick stänga av den. Allt känns konstigt. De förtvivlade ögonen bjuder in oss att se vad som är fel. Det är översvämning i duschen och vattnet i toaletten är liksom…fyllt till brädden.

 

 

Alla tittar sig förtvivlat om efter ägarinnan till stället vi är på och hon kommer påpassligt nog precis in efter att ha matat kossorna och utbrister ” men herregud, har den där lappen ramlat ner igen om att ni inte får spola ner för mycket papper?”

 

Jag viker mig av skratt. Nej det är fel beskrivning.  Det brister och jag skriker av skratt och är tvungen att gå ut på grusplanen. Jag är sekunder ifrån att sänka mig själv i poolen fast det är mulet.

 

Jag har också en sådan toalett i mitt hus och har lärt mig hur man gör den hårda vägen. Jag har griptång och hinkar i toalettens närhet men nu var det kris. Vi var många därinne på ett främmande ställe med snara behov att gå på toa. Kohagen var inget alternativ liksom.

 

Så det blev att googla. Diskmedel att lösa upp proppen med. Vänta. Hälla i kokande vatten att lösa upp stoppet med. Vi blev alla engagerade i det vi kunde göra under mycken munterhet och elaka skratt.

 

Bakom hennes rygg skrattade vi förstås i smyg, lugnt samarbetande över hur vi skulle göra. Kånkande på hinkar med kokhett vatten under försäkranden att hon skulle vila sig. En sådan där propplösare kastades fram. Sen kom stunder då vi hörde hur det rörde sig under oss i ledningarna och sedan ännu längre bort i ledningarna och alla funderade över hur detta skulle gå egentligen. Skämten haglade och alla skrattade.

 

Utom kvinnan, hon var utom sig av förtvivlan och genans. Imman på hennes glasögon hade rätt snabbt försvunnit men rösten hade ett högt tonläge under en väldigt lång stund, hon hade ett dessutom ett förråd av ursäkter som skulle gjort Magdalena Andersson avundsjuk.

 

Allt löste sig till slut, det är bara fem procent av alla stopp som leder till ingripande lärde vi oss så jag var rätt lugn under hela tiden dramat utspelade sig.

 

Och kvinnan. Jag lovade att inte röja hennes boendeort. Jag fick ge henne hela min karta antidepptabletter, två toarullar jag hunnit slå in i cellofan och en klapp på axeln. Jag var stolt över mig själv.

 

Ingen har någonsin gjort det för mig och jag har ändå timmar av förtvivlat grävande bakom mig.

 

Men det är klart, det är ju min hemlighet.