fettkatakomberna

 

Fettkatakomberna.

 

Sist jag var i Götet hade de stora affischer på avenyn med QR kod att fota av om man ville ta sig till avloppen. Jag tänkte att vad i herrans namn nu har det väl ändå slagit över och där jag var just då vågade jag inte fota den och ta mig dit. Vem vet, jag kanske aldrig mer hade tagit mig hem till ostkusten.

 

Men när jag kom hem så blev jag kaxig och tänkte att nu…kanske jag ska googla och kolla vad de håller på med där borta. Möttes av skräckfilmsmusik, bilder på fett och mörker och pekpinnar på vad det kostar att fixa allt detta matfett i avloppen. Uppmaningar att torka ur stekpannan osv. allt under skräckfilmsmusik.

 

Ganska roligt ändå. Sådana är de. Eller vi, jag vet fortfarande inte efter 33 år om jag är det ena eller det andra. Finns säkert ingen heller som är intresserad av vad jag är eller inte är.

 

Öppnade mitt kylskåp och stängde det hastigt. Antar att majonnäs och vitlökssåser kvalar in under no-no genom avloppet också.

 

Nåväl. Parallellt med detta fick jag för mig att googla på katakomberna och titta på bilder, läsa lite och så. Jeez vad jag hade glömt eller inte vetat. Två miljoner kroppar låg under dessa labyrinter i Rom, för att de inte fick begrava sina döda inom stadens murar, det var  kristna och judar om vartannat och på 410-talet plundrades de av vandaler och goter och gud vet allt ( yeck plundra katakomber???) och föll i glömska.

 

Jaja intressant var det men det gav upphov till fasansfulla nattliga drömmar om att befinna sig i gravkammare med miljoner skelett i oändliga labyrinter OCH samtidigt halka omkring i fett och äckel därnere och inte kunna ta sig ut. Så jag fick en bild av mig själv i spagat med golvlampan i näven block och penna och kamera i andra högljutt stönande av smärta av allt stryk man fick på sin flykt därifrån. Eftersom rullskridskor aldrig varit min grej hade jag några totalt verkningslösa icebugs på fötterna som jag aaaaldrig kommer investera i. Ingen ide liksom, det vet jag ju nu.

 

Nåja nu kommer vi till det roliga i kråksången. Jag är inte jättesnäll mot barn fast jag försöker. En gång talade jag om att det var ”Rudolf” jag tillagade på demot med renskav. Någon gång har jag sprungit omkull ett barn men det var en getings fel. Faktiskt.

 

En dag stod där en litet barn framför mig i kassan. Skulle stoppa i sina egna surt förvärvade kronor och betala sitt godis. Tittade storögt på springan där man la i pengarna.

 

” Var hamnar pengarna?” sa barnet.

 

Och mitt ansikte lyste upp och mitt leende blev jättebrett.

 

” Jo du förstår det finns ett ställe under Oxelösund, en gigantisk begravningsplats, det kallas katakomber och där hamnar också allt ert fett ni köper och diskar ner i avloppet, vet du vad avlopp är? Be din mamma googla på katakomber och fett så kan hon visa dig, DÄR hamnar även dina pengar”

 

Jag såg barnets ögon tåras. Mamman gick med stela steg.

 

” Hallå ni har växel kvar, hallå!!! ”