En mulen morgon, inte alls lika ljus som i söndags, varken ute eller i sinnet. Är fortfarande förkyld och dan, tjock gegga och hostningar och ont i huvudet. Nej förlåt jag ska inte dela detaljer med er. Nässprayen och bricanylen är min bästa vänner just nu men till min stora lycka har jag hittat en tablett i mitt skafferi som ska hämma kolhydratupptaget vid matintag, så den ska också bli min bäste vän i kampen mot kilona.
I dag var jag tvungen att lägga mig igen i bingen igen efter att kids gått till skola, det är hemstudier som gäller så jag har en hög att beta av som inte riktigt hunnits med på kursen. Den ska jag repetera igen. Kolla o se vad som saknas och vad jag kunde gjort bättre eller om jag kommit så långt i kursen så jag har begripit det vi gick genom då.
Igår hade jag inte begripit nåt kändes det som, hoppas det berodde på att jag varit borta ett tag, det var totalt stopp. Hemskt. Det var ett tag sen vi höll på med leverantörsreskontra och kundfakturor så jag var som ett barn framför tangentbordet. Förstod inte riktigt vad jag pysslade med. Förrän framåt 16 och då var det dags att gå hem.
Så idag ska jag kolla över saker och ting minsann. Och i morgon kommer AF och ska ge oss beslut på fortsatt kursdelstagande. Sen ska jag jobba torsdag fredag och lördag, härliga tider, osttider!
Men vad gör man av en dag då det mulna vill invadera sinnet? Då endast julstjärnorna lyser. Det är en dag som jag inte vill klä mig i något annat än mysbralla och tjocka sockar, jag vill gå här och plocka emellan studierna, samla kraft inför jobb och studier som jag vet kommer ta på krafter ett tag framöver.
Jag får väl göra det, lyssna på kroppen. Den vill samla krafter, komma tillbaka efter förkylning, den vill bli på topp igen, den vill ok då tappa några kilo( börjar bli en mani det där)
Pratade just med en bekantskap som berättade att hon hade lyssnat på en hjärnforskare som berättade att visst dör hjärnceller efter en riktigt blöt fest och blir det alltför ofta är det inte bra( många celler borta med andra ord) men om man sen börjar aktivera sin hjärna med kunskaper, lär sig nya saker, löser korsord, pluggar något man tycker är roligt, sysselsätter hjärnan så föds det nya…
Det lät rätt tryggt faktiskt, liten tröst när man tänker tillbaka på levernet. Och faktiskt är det inte att jag ändå känner att hjärnan är med äntligen, den suger åt sig kunskaper och älskar det! Det är första gången i mitt liv jag känner så, jag har bara hatat allt jag ”måst göra” men nu är det kul! Tänk vad man kan göra med alla kunskaper !
Känner mig som en ekorre där nötterna är kunskaper som ska in i boet och sen avnjutas . By the way så älskar jag ekorrar, de är så gulliga att se på när de kilar upp och ner i träden och hoppar. Jag är besläktad med dem, fast jag inte har deras fysiska förmåga( hoho nu ser jag mig själv i ett träd). Brukar stanna och titta på dem ibland.
Hoppas det stämmer det där med kunskaperna! Så det inte tar stopp snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar