Nordstan

Har just kollat in Nordstan på svt play som jag missade igår. Jag missar alldeles för mycket. Tack gud för svt play. Ett sammandrag av vad jag hörde och såg.
Nordstan. Förslummade kvarter var det en gång,man rev i en stor citysanering, byggde för en storslagen framtiden. En galleria för välfärdens folk- kommers med mjuka värden . trevligt skulle det vara, Yngve Gamlin.

Han trodde på människan och samhällets goda krafter . Nu är det 8 kvarter som byggts ihop, norra Europas största galleria, berättar reportern.

”Nordstan var lågbudget, det var folk jag inte ville vara som, jag hörde hemma någon annanstans, drömde om den stora världen. Men är man kvar i Göteborg hamnar man förr eller senare i Nordstan. Vem du än är och vart du än är på väg”

Människorna som visas i vimlet, familjen som har strategin att handla så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. 17 klappar Sju kusiner, 4 vuxna, 6 stycken 50 kronors saker .

Varför ska man köpa för köpandets skull, man kan väl uppskatta varandra mitt på året, säger en annan.

Murveln skymtar förbi, där vi träffades, mannen och jag. Hysteri och ångest är julkommersen i Nordstan för mig. Julkommersen var som helst någonstans. Jag har nästan valt bort den, nästan helt. Julen har inte den glädjen och innebörden av köphysteri längre.

Det är barn som krälar, hoppar, familjen som måste återvända in i infernot för att de 17 klapparna inte klarades av.

De som säljer silversmycken en månad om året och får in ett halvårs inkomster. ”en krävande miljö, massa folk, krävs att man sover gott”. Helst vill de vara i sitt hus i skogen. Tempot är för högt, ger mannen yrselattacker. Entusiasmen lyser med sin frånvaro alla ”knör” ska förbi, glömda ord för mig.

Tjejen men nytt körkort som i 20 minuter av programmet irrar runt i p-däcket. Stackare!

Norrmännen som letar efter julgranarna som inte finns. Och reporterns röst ” vi som är där vi vet att vi borde konsumera mindre för att rädda jordens men också att vi måste fortsätta handla för att hålla Sverige igång” . plötsligt- ett litet barn vilande på en axel, till synes omedveten,plötsligt, ett frieri på bolaget.

Marknadsföringen, drömmen om välfärdens folk ska ha det trevligt och bra handlar idag om att det ska finnas nåt att köpa för alla så vi kan konsumera. Nöjdare kunder, fler besökare högre omsättning. Banker och ap- fonder samsas med pantbank, för de som inte har och behöver. På bantbanken möter de hela spektrat av människor och ”det är prissamhälle som utvecklats. Du måste ha iphone, xbox idag…jag vet jag vet…

Trollbunden sitter jag över miljön och äcklas det jag inte saknar, hetsen, det jag de facto valt bort. Jag tar mig inte heller in i ett p-däck, vågar inte. Onaturligt och hemskt. Fuktigt och kallt. Jag är småstadsmänniska.

Det är briljant med lugn julmusik som kontrast till hetsen men jag är ändå glad att jag inte behöver dit, saknar det inte alls. De gånger jag har varit i Nordstan de sista åren har det känts som julhysteri trots att det är mitt i sommaren.

Varor för miljoner har bytt ägare under julkommersen som tar en paus. Jag ser fram emot nästa program.

Göteborg är mig i hasorna, andas i mitt öra, men jag är glad att jag lever här trots allt. Det räcker att se det på TV.