läser dn igen

Den bjuder på mycket bra.

Dödsannonserna har fantastiska rader då och då.

" om livet skrämmer dig min vän
glöm inte den enda sanningen
att döden är livets trista
konsekvens"

tänkvärt...

25,9...

människor inom EU är arbetslösa, enligt ´DN i korthet.




Alltså 25,9 miljoner som med största sannolikhet vänder och vrider sig i vånda, definitivt inte ser en ljus framtid, bara har oro för räkningar och kostnader och vill ge sina barn saker de inte kan. Inte kan sova?



Jag har varit där och vet hur det kändes. Det var hemskt. Det var dessutom hemska år innan också då jag jobbade på SJ och inte trivdes de sista 8 åren, nder osthyvelns decennium. Då alla blev nedskurna till ett minimum oasett bransch.



Att leva med press under lång tid är inte bra för hälsan. Nån gång måste man få ro i sin själ, annars slutar det med en rak ekg-remsa...

sömn igen...

Läser i SN extra november/december ett litet reportage om sömn.

Det finns viss forskning som säger att det är svårare att sova vid fullmåne. En av fyra svenskar upplever sig ha sömnstörningar någon gång i veckan och det är mest kvinnor (förstås)som grubblar mycket när de lägger sig.

Det mest intressanta är det som sker med de sömnlösa.

• presterar sämre
• är ofokuserad
• löper risk att bli feta
• tappar balansen lättare
• har svårare att fatta beslut
• har sömre bedömningsförmåga
• kan få stressrelaterade sjukdomar
• minskad förmåga att få barn (gäller män)

Mitt i prick känns det som. Jag har lidit av sömnstörningar många år och känt av en del av dessa punkter. Men nog har jag förstått att sömnen är viktig för hälsan. Min räddningsplanka genom åren har varit tupplurar på luncher osv för att komma igen och orka genom dagen.

Turligt nog har det varit möjligt emellanåt att göra det. Jag vet att en del ler åt min vana och ingen mer än jag skulle velat ha bättre sömn, men jag är nog så störd så det går inte att förändra mer än kortare perioder. Oron återkommer hela tiden men varar inte lika länge numera. '

Det är ilandsproblem det här men många är sjuka i stressrelaterade sjukdomar, upplever press från så många håll så det blir onda cirklar.

Jag gillar inte oslutna cirklar. Jag vill att livet ska lägga sig tillrätta och att vi ska få må bra, det är vi värda. Just nu är mitt liv jätte jättebra. Men att våga påstå att cirkeln är sluten det vågar jag inte, olyckskorp som jag är.

Har en del att jobba med fortfarande, även om jag kommit långt med mig själv. Inte leva i dåtid, inte i framtid utan bara nu ch njuta av det - det är livets utmaning.

man får vara glad över att bo i Sverige

När man läser följande i DN i korthet.

" Måndagen den 26 november var en märklig dag i New York City. Ingen blev mördad. Inga skottlossningar rapporterades. Ingen knivskärning. Ingen minns när det var så laglydigt tidigare. New York hade tidigare rykte om sig att vara en ovanligt våldsam stad. 1990 rapporterades 2246 mord,. 1994 blev 14 personer om dagen skottskadade. Nu är man nere i ungefär 5 skottskadade per dag. Utom just måndagen den 26."

Ja vad säger man? Det går inte att föreställa sig riktigt att leva så. Men det kanske inte är något de går och tänker på jämt New York- borna.

För tänk så mycket meningslöst våld det finns, och även här i Sverige om man vågar läsa och granska. Det var längesen jag gjorde det, sökte statistik på BRÅ´s hemsida, om misshandel och barnamord, BRIS sida om mobbing och rapporter om hur barn mådde i Sverige.

Till slut var jag tvungen att kapa förtöjningarna till eländet och bara börja leva och njuta ett tag. Våldet försvinner ju inte, det pågår hela tiden här också. Det är bara att slå upp tidningarna och börja googla.

Men vi har en bit kvar till 14 skottlossningar per dag. Tror jag i alla fall...