fullmåne.

Vad jag älskar denna måne. Denna måne har följt mig genom min uppväxt, via månskensklubben som pappa och hans gamla vänner hade, då de träffades och umgicks och åt och drack och höll tal och diktade och skojade.

Min mamma fick ett silversmycke med en måne på som jag har ärvt och mest har att titta på. För att jag vet att hon älskade månen hon också, vet inte varför. Hon kunde betrakta den varje månad, lite förundrad och begeistrad. Hon följde dess väg förbi fönstren, kunde inte heller sova.

Liksom inte jag kan. jag vaknar jämt. Och numera när jag vaknar så vet jag att det är fullmåne och " då kan jag inte soooova". Lite dumt det där. Sitter väl i skallen.

Men under många år har jag verkligen inte kunnat sova. jag har vaknat och suckat och vänt mig och inte kunnat somna om, dagen för fullmåne och någon innan och efter. In my head? Jag vet inte, det är så många som vittnar om samma känslor, samma sömnstörningar. Samma känsla när man inser varför man inte kunnat sova, för det är inte varje månad man har koll.

Men just nu har jag koll för jag känner mig så svullen, så galet svullen överallt, så det måste vara månens fel. Jag misstänker tiden för mens och fullmåne inträffar samtidigt och det är bannemej inte att leka med.

igår var jag hemskt svullen hela dagen. Jag åt inte ens upp ostarna jag köpte hos Bönorna för jag orkade inte. Däremot lagade jag en supergod liten fisklåda med spenat och lök och grädde och kaviar ( uttalas kavvviar) och kände mig lite nyttig.

Får se vad man kommer hem med idag, det är jobb till 19 i kväll. Alltid nåt gott.

Och mamma och månen vakar över mig.