Oops. blev just uppringd av AF.

Jag ska gå på ett seminarium om anställningsintervju och hade inte fått kallelse. Så när jag inte dök upp på basinfo i morse så gick hon in och kollade mejl och handlingsplan för mig och såg då att handläggaren bokat mig på fel lista.

Ja ibland är det tur att det finns de som kollar och inte bara skickar signal till A-kassan att man inte kommit. För då blir man ju avstängd med omedelbar verkan och kanske huvaligen om man kan man bli det om man hamnat på " fel lista".

Hu, det var ett orosmoln som tillfälligt skymde solen där, utan att jag ens visste det. Jag är glad att hon ringde och kollade.

nu är jag snart minst

Till min stora fasa och en litens stora glädje har vi just konstaterat(han med ett varggrin) att han, till sin astora förtrytelse varit minsting i familjen, numera är lika lång som mamma.

Eller lika kort som mamma, som Olsson skulle sagt.

Det är som att vända blad i livet, något är över, han är inte liten längre. Han fyller 13 denna månaden. Hur ska jag förhålla mig till detta? Kan jag fortfarande säga" vår minste", " min lille" om honom? Får jag bara betrakta nacken på avstånd nu?

Ska man göra bokslut nu? Gå tillbaka och igenom allt han sagt och gjort? Ska jag sluta notera i hans bok? Den med roliga saker han sagt i, smeka alla smålappar han skrivit till oss...suck.

Oavsett min längd så är kärleken stor, till dessa barn som kom till oss och är till stor glädje.

I alla fall när de städar sina rum.