"Kraschen"

Kollade på dokumentären ”kraschen” häromdagen. Intressant.

”Volvo säger upp 1200”,” Det största enskilda varslet i Volvos historia” Så stod det att läsa i början av krisen i alla tidningar.

Volvo är Göteborg, det är Hisingen, det var en gång varumärket för Sverige, en trygghet för många människor direkt eller indirekt. Och Volvo likväl som alla andra stora industrier, det är så sorgset när de slaktas, tänk om SSAB tänkte man då, hur blir det med den här bygden?

Varslen har duggat tätt i Volvos kölvatten och mycket har hänt sen krisen började. Det är människor mitt i sitt liv, med sina drömmar störtade, deras sorg, deras trygghet, deras illusioner gick sönder.

Och så här är det överallt i världen, chefen säger ” vi gör det av goda skäl, inte för att öka lönsamheten, vi gör det för att överleva, är man inte tillräckligt rädd kan man inte leda ett företag genom det här, för det är otäckt, både volvoanställda och andra är rädda”.

Och så här sa de på SJ också under slakten. Vi måste krympa kostymen, bli konkurrenskraftiga. Och sen när det visar sig att det inte gick då säger man upp igen. De utslitna, de som gett, kämpat och hoppats få vara kvar. Slakten har hållit på långe nu, posten, Telia, apoteket på gång, undra om det tar slut någon gång eller om framtiden är noga uttänkt av någon för länge sen som sitter och gottar sig?

”Ett företag med moral nu ingen moral, de gör precis som de vill” säger en kvinna.

En som inte kunde tänka sig förr att bli taxichaufför söker nu det, och spårvägare, han har skulder och räkningar på mer än vad a-kassan ger.

En fick jobb som ordermottagare för att han kan danska. ”Vi har så mycket finhet här att det känns fel. Känner mig som en slav som fått min frihet. Nånting måste vara fel…det är ju patetiskt, slippa blåkläderna..”

Arbetsförmedlaren som sprudlar, vad vill du egentligen längst inne? Det är patetiskt om något…

Maud Olofsson skymtar förbi ”varje kris är också en möjlighet”.

”Jag tycker det är förfärligt som det har blivit med vissa saker. Det är nästan så man undrar om det inte är läge för revolution". Janne Pettersson på Biltrimningen har mycket filosofiska funderingar om alla som blir utan där båda jobbar på Volvo. Anekdoten om skomakare och bilreparatörer är de som har det bra nu, folk har inte råd att köpa nya skor, det är förfärligt. Den är grym.

Han tror inte heller att det bara har med bostadsmarknaden i USA, ” stora krig kostar mycket pengar, det är de inte intresserade av att berätta om, de som förstår”

Så hemskt hur dessa individer blev inkallade en och en från sina banor, stanna eller gå. Listor med ikryssade alternativ på förmågor och karaktärsdrag skymtar förbi i dokumentären och jag skulle kunna dö för att se dem, titta på hur enkelt man kan välja och välja bort människor.

Och så slutar det. Spännande fortsättning följer, människoöden mitt i livet. Vem behöver romaner och deckare, verkligheten är värst!

Jag hoppas det kommer något gott ur detta för dessa människoöden. Det är svårt att se att drömmar ska slå in idag.