torsdag 14 januari 2010

lösryckta meningar

”Man hörde och såg alla chefer som betedde sig så himla fel, fel för att de inte kunde handskas med ett chefskap, för mig är en chef en som på ett lugnt och sakligt sätt framför sitt budskap, inte skär och skär... utan de ska tillhandahålla motivation, se individen få den att växa och känna ansvar, inte såga vid fotknölarna!”

” ostöttad… jag såg bristerna och dryftade det.. jag var inte på deras sida”

”Hon tror inte att jag kommer att klara de ökande krav som ställs på en butiksansvarig på en Beta station. Hon slingrade sig när jag frågade om det berodde på att jag har gått i väggen eller rent ut min personliga förmåga. Vi hade telefonmöte på Previa igår, jag, min läkare, psykolog och … Det hörs att hon är pressad uppe ifrån”

”det är ju det bästa med allting, jag slipper gå dit längre. Fan trodde väl aldrig att jag skulle känna så nån gång. Nu gäller det bara att orka gå dit tom vecka 29”

”jag sa faktiskt inte så mycket mer än att jag tyckte att jag har blivit illa behandlad. Hon säger ändå bara att; nä så är det inte, det är absolut inte för att du har varit sjukskriven....!

Lösryckta meningar ur en en väns 25 –åriga arbetsliv varav åtta i kaos Hon var i många år anställd vid SJ, nedskuret successivt under årens lopp, kryllandes av chefer som försökte lappa och laga, komma med nya galna idéer som ingen i personalen gillade, men var tvungna att genomföra. Man bytte taxesystem, höjde och sänkte biljettpriser hur som helst och ingen kunde längre förstå och försvara.

Sämre kvalité och ofta förekommande förseningar, ensamarbetande personal, ett trafikkontor där de också jobbade ensamma och slet. Utsatthet och bedrövelse.
Vännen fick sin guldklocka under uppsägningstiden. Hon fick hämta den i kassaskåpet på sitt gamla jobb, det fanns inte tid till annat för cheferna. Inte ett personligt tack. Hon jobbade 25 år på SJ men blev bortplockad för att hon visade sin svaghet och definierades som ”sjuk”, Som brukligt idag. Rehab- ja- för kort- hann inte bli riktigt ok efteråt- sen då? Bort - paria.

Hur är detta möjligt? Omänsklighet har varit detta bolags bidrag till klimatet i Sverige. Att behandla sin personal på detta vis är förfärande, och det är säkert inte det enda bolaget i Sverige. Omänskligt är det att företag tillåts sätta upp dessa regler utfärdade av myndigheter i Svea AB. Regler utfärdade av politiker att gälla människor i Svea AB, det kan man aldrig svära sig fri ifrån.

Alla beslut är fattade av människor. Och genomförs av människor.

Om vi ska få ett klimat som vi ska orka leva i måste vi alla bidra, inte fortsätta skära och pressa, vi måste ha förhållanden för företagen som de kan leva i. Något så illa skött som privatiseringen av statliga bolag står väl inte att finna i historien. Slakt kan man kalla det. Ett under att de har personal kvar. Men det är säkert mer personalomsättning nu, de orkar inte stanna så länge idag och nu kallar man det bra, ”man ska byta arbetsplats ofta för då utvecklas man mer” .

Jo om man tror tillräckligt mycket på det så blir det sant. Sanningar som uttalas tillräckligt ofta blir sanna.

Vem förstår att det behövs en mix av också erfaren personal till de nytänkande, till de nya, de som orkar ett tag till. Tänk om det fanns en anställning under en period som var anpassad till personen, att inte alla alltid måste vara på topp.

Det finns ingen i hela världen som orkar livet ut i samma tempo i detta omänskliga kalla Sverige.

Vet inte vilket som är värst, det finns säkert de som med berått mod skrattar bakom ryggen på de som vill gå andra hållet. Och gör sig lustiga på deras bekostnad. Men jag är övertygad om att vekligheten hinner ifatt dem också.

Inga kommentarer: