torsdag 22 oktober 2009

en rar till...

Vem kan veta hur en svala hittar
hem från Afrika varenda vår?

Vem kan veta hur ett lamm kan veta
vem hans mamma är bland hundra får?

Vem kan veta om en fjäril drömmer
om en råtta firar fölsedag?

Vem kan veta vem som uppfann gröten?
vem kan veta det? Ja inte jag!

Vem kan veta var min peng tog vägen,
om jag nånsin hittar den igen?

Vem kan veta hur en saga slutar
när den inte ens har börjat än?

Britt G Hallqvist

älskar sånt här!!!!

Det finns mycket som inte finns

Det finns inga hissnande hissar
Som går upp till månen

Det finns ingen lyssnande
skvallerorm I telefonen

Det finns inga stövlar som gör
att man kan gå på vatten

Det finns ingen knapp som kan
tända en sol mitt i natten

Det finns inga kor som kan
mjölka en spann coca cola

Det finns inga levande lamm
i vargarnas håla

Det finns ingen video som bandar
dom drömmar man drömmer

Det finns inga hjärnor som glömt
hur man gör när man glömmer

Det finns inga skolor där
fiskarna lär sig att simma

Det finns inga skolot där fiskarna
lär sig att simma

Det finns inga foton på det
som ska ske om en timma

Det finns inga vägar som
leder tillbaks till igår

Det finns inga hjärtan som slår
när det blir vår

Det finns inga ormar som
hugger och sväljer sig själva

Det finns inga fingrar som vet
hur man räknar till elva

Det finns inga suddgummin
som suddar ut det man sagt

Det finns inga katter som
lärt sig marschera i takt

Det finns inga klockor som
väntar tills alla är klara

Det finns ingen lekplats
med sandlåda mitt i Sahara

Det finns inga flugor som lovar
att aldrig mera störa

Det finns inga öron som hör
bara sånt man vill höra

Det finns inga vågar som
vågar väga en stjärna

Det finns inga fruktträd som
minns att de varit en kärna

Det finna ingen mamma som
håller en dator i handen

Det finns inga ensamma sandkorn
i sanden på stranden

Clas Rosvall

måndag 19 oktober 2009

fredag 9 oktober 2009

dikt ur annons

Vårt liv är en vindfläkt
en saga, en dröm
En droppe som faller
i tidernas ström
Den skimrar i
regnbågens färg
en minut
Brister och faller och
drömmen är slut

torsdag 8 oktober 2009

PTS

Jag vill på inga sätt förringa diagnosen PTS, det vill jag ha sagt. Jag vill inte förringa det människor i krig har varit med om, det vore känslolöst av mig och jag är absolut inte kallsinnig. Men jag lever i min värld, i ett i-land som känslomässigt har varit ett u-land i 10 år, under den fanatiska osthyvelns decennium.

Ett land där man skrattar när någon gör bort sig offentligt, landet där man tittar bort när någon skymfas offentligt av uppblåsta egenkära individer, där mobben gaddar ihop sig och går till angrepp när de är tillräckligt starka och desperata. Det är bara det att det är alltid fel människa som får ta skiten. Jag vet att det har krossats rutor på stationer av vanmakt över försenade tåg på SJ. Jag vet att tågmästare har gått hem gråtande mitt i sin tjänstgöring, jag vet att jag suttit med pulserande nerver i mitt öra, andnöd och hjärtklappning över tingens tillstånd.

Jag har fortfarande hjärtklappning ibland trots att jag inte får skäll. Idag är jag snäll mot mig själv och när jag är leden bäddar jag ner mig med en jättemjuk filt och gosar. Men försök inte skicka männen i vitt på mig med tvångströja, jag vill bara leva. Njuta. Nu äntligen.

För efter 18 år på SJ känner man sig som om man tjänstgjort i krig.

Enligt Örebro läns landsting, psykiatri och habilitering, är kännetecknet på post-traumatisk stress en samverkande uppsättning av olika ångesttillstånd som utvecklats som en konsekvens av att individen har blivit utsatt för en traumatisk livshotande händelse som krig, olyckor, naturkatastrofer, sexuella övergrepp och misshandel. Den ångestdrabbade försöker ofta att undvika allt som får en att minnas: tankar, känslor, sysslor, situationer. Därmed kan också förmågan att uppleva vissa känslor som kärlek, närhet och vänskap gå förlorade och få förödande konsekvenser i det vardagliga livet.

Kännetecken på post-traumatiskt stress;

• Ha upplevt, bevittnat eller konfronterats med en eller flera händelser som involverar faktisk eller hotande död eller allvarlig skada, eller ett hot mot den egna eller andras fysiska integritet.
• Reagerat med en intensiv rädsla, hjälplöshet eller fasa. Vidare skall den traumatiska händelsen återupplevas på olika sätt och den drabbade undviker stimuli som associeras till traumat, eller uppvisa en känslomässig avtrubbning.
• Symptomen består av plågsamma minnesbilder, svårigheter att koncentrera sig, sömnsvårigheter, mardrömmar, irritation och labilitet, förvirringstillstånd, olika fysiska symtom, ångest och depression.

Alla psykiska besvär efter ett trauma är inte posttraumatiskt stress. De flesta som utsätts för trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom. Många som får diagnosen förbättras spontant, det vill säga utan behandling.

Puh…tack och lov…

Vid behandling har det sociala nätverket en stor betydelse för möjligheten att kunna bearbeta ett trauma normalt.

Yes härliga tider, nätverk har vi ju alla…det är därför ingen går ner sig i Svea rike.


Kontakta vården
Om du eller en närstående varit med om en traumatisk händelse och känner igen symptomen ovan bör du kontakta din psykiatriska öppenvårdsmottagning.

Consider it done…

Men varför sjukskrev jag mig inte, tänker ni säkert. Hur stod dumhuvudet ut så många år? Jag ska förklara. För det var inte jag som var sjuk det var samhället, förhållandena, situationerna, jag var bara den friska som till slut inte kunde hantera orimligheterna och bristen på rimlighetsbedömningar i nedskärningarnas tidevarv. Men när man tillslut inte stod ut längre då var man tvungen att fly, för krafterna var slut.

Vi var ett litet antal som tänkte och funderade och tyckte saker var fel och när vi inte fick gehör så flydde vi, bra sargade till kropp och själ. Men det viktigaste att komma ihåg var- vi var inte sjuka! Det var vi som var friska.

Fast inte har världen blivit nå´ bättre på dessa tre åren.

Kanske det mest sorgliga i sagan. Eller mardrömmen.

försöker peppa mig här...

”Skillnaden mellan de som lyckas och de som misslyckas är
att de som lyckas tar första steget, och går till handling!”

tänkvärt

Det är bättre att vara förberedd på en möjlighet och inte få en, än att få en möjlighet och inte vara förberedd."

- Whitney Young Jr.

från lifevision.se