måndag 30 januari 2012

vilken dag!

Vilken dag! jag blir mer och mer uppfylld av den. Ska jobba i morgon så jag är så glad att jag lyckats fylla den med sånt jag ville. Och så glad jag blir när jag hittar en bra låt på spotify jag saknat, lyssnar just nu på Phish ”Bouncing around the room”, som jag gillar massor. Bättre med spotify för annars förlorar jag mig i videon och sen sitter jag där och har sökt upp tsunamies igen och blir så ledsen och sorgsen.

Jag vill ju vara glad i sinnet. Må bra och skratta lite, jag vill inte säga leka för jag är lite hämmad där. Gillar inte att leka lekar och rollspel och sånt. Där gör sig perfektionisten i mig sig påmind.

När jag mår bra mår resten av familjen bra märker jag. har en 14 åring som periodvis gör sig fri och då lider jag. Det var mer naturligt när den store blev stor att han gjorde sig fri. Nu har jag ju ingen liten kvar. Bara två grabbar som blir mer och mer lika varandra, som både ler vinnande leenden och tonårssurar ibland.

Men så är livet. Inte beständigt. En gång för länge sen stannade jag upp och släppe tage om min vilja och mina mål jag överlämnade mig till högre makter för att få hjälp och reparera mig jälv. Den trasiga slitna själen var utnött och förtvivlad och tröttheten var som en trång vidrig badmössa. Jag hatade att sova för det påminde mig om att jag måste sova, för att orka, jag orkade ju knappt upp. Jag var så nära kollaps och döden jag kunde komma tyckte jag, såg bara allt jag inte klarade eller ens orkade längre. Jag hade bara en massa varför i mig och inga svar, inte ett enda. De var så svart så svart, jag såg verkligen ingen utväg alls, och inte ens en avfart fanns det, bara dammiga bangårdar. Öde. Lika tomma som jag. Men jag drog i den där nödbromsen ordentligt, och sen vände livet. Sakta men säkert .

Inte ens mörkret varade för evigt fast jag trodde det.

Det var nog inte så lätt att tippa över mig på rätt sida, fylla mig med värdefullhet och lotsa mig tillbaka till dåtiden för att sen lotsa mig tillbaka och släppa mig i framtiden. För framtiden är ju här hela tiden. Om man kan leva i nuet. Det behövs inte så mycket mer än nuet. Jag vill inte veta något om framtiden. Inte ett något. Jag vill bara veta att någon går vid min sida och kan fånga upp mig.

Jag vill bara veta att jag är lycklig nu, med min familj och nära vänner och ett härligt jobb.

Och där är jag nu. På väg i livet, kan inte göra så mycket mer, men är lugnare än någonsin. Det är en gåva att ha sådana här dagar som jag haft idag, med luft och vackra vyer och samvaro. Rekreation - återskapelse. Synonymt.

Återupplivad. Ja jag tror det.

Inga kommentarer: