torsdag 19 januari 2012

Yes babe!

Sjukt nöjd med ett par dagar som flutit förbi, allt har gått så bra, jag har kunnat tillgodogöra mig det jag lärt mig även om vägen till fulländning är lång, med största sannolikhet kommer ingen fulländning. Otillräckligheten finns hos oss alla och vi måste leva med den, att saker och ting händer på vägen så att vi inte hinner med det vi föresatt oss.

Att inget blir som man tänkt sig i detta liv, oavsett om det har med barnuppfostran eller arbete eller den personliga utvecklingen är det kanske dags att inse 46 år gammal, och börja bli nöjd med det som är, dagen idag. Nuet. Kramen av yngste. Att den store satte sig sig ner och pratade en stund men dagen efter vägrade frukost.

Dags att inse att tonåringar duschar alltför länge, inte vill ha grönsaker, på sin höjd frukt om den serveras. Att föräldrar har rätt att bli galna på sina ätteläggar, men älskar dem ändå. Att vader är bara för betraktelser numera, att ett leende från en halvkänd kund livar upp hela dagen, att vetskapen om att jag börjar få greppet om saker och ting livar upp mitt liv.Jag gör saker och testar mig, " jo jag hinner" istället för att tänka" nej jag hinner inte" jag börjar få grepp om hur lång tid momenten tar och vad som krävs av mig.

Ja jag har lång väg att gå. Och jag kommer att gå den. Jag har världens bästa arbetskamrater på en ny arbetsplats.

Ryggen protesterar ibland, minner mig om ja vadå, att jag är lite för otränad och slapp i köttet. Jag är fortfarande lite fundersam, för att jag är så nöjd och lycklig nu, jag är otillräcklig men glad, jag är trött men trygg, livet är sjysst, inte bättre än bäst men definitivt inte värre än värst heller. Och det ska det aldrig bli igen. Som på SJ. det är tunnsått med reklam från dem just nu, undrar vad det betyder, jag har inte orkat in där på ett tag, jag har inte orkat höra, jag har velat vara glad, inte sympatiledsen.

Det är så bra så jag vill dansa - jag som inte gillar att dansa. Skrika. Av glädje. Och jag vet att allt kan bli bättre än det är. Bättre än bäst.Eftersom allt kan bli värre än det någonsin varit.

Men nu är vi på rätt sida vågskålen för första gången på jäkligt många år!

Yes!

1 kommentar:

Lotta sa...

Du är verkligen värd detta, så dansa på.. kram