I dag blir det eftertänksamhetens dag. Sådana dagar har jag rätt många och har alltid haft i mitt liv. Svart bälte i eftertänksamhet skulle man kunna säga.

Sådana här dagar tänker jag alltid på vad jag fått. Vad jag begåvats med i livet. De där barnen som är det finaste man har, de man skulle kunna åkt till månen för om man behövt, badat i isvakar, gått på glödbädd, ja you name it.

 

Älskar dem så.

 

Minns också vad som skedde när han kom den förste. Vad som spelades på radion på förlossningen. Cotton eye joe. Det var första gången jag hörde den. Den glömmer man liksom aldrig.

 

Minns vad som skedde 2 månader innan på dagen. Mamma dog, försvann på en sekund var hon borta. Helt chockartat. Idag är jag glad att jag slapp uppleva för mycket sjukdomar och demens och behöva ha henne på ett hem. Men då…där borta för 22 år sen var det trauma som tog 15 år att ta sig ur.

Jjag är lycklig för det jag har. Och får acceptera det som är borta…

 

Så idag grattar jag min äldste som blir 22 år…