Det värsta värsta av det som kan hända hände. Det har hänt igen och kommer att hända igen. Läs och gråt. Det går fortfarande knappt att ta in detta fortfarande.
Jag minns hur jag grät, minns hur jag läste detaljerna, de etsade sig in i hjärnan. Och hur jag grät när min äldste var i Johns ålder. Och sen min yngste. Av bilderna av John, skolfotot, bilderna på den döde John.
Så fruktansvärt med detta våld. Så fruktansvärt att det finns sådana människor. De är inte värda att kallas människor. Så många jävla liv till spillo, död och elände. Söndra och härska. De gjorde allt mördarna. Allt. Och sen skändades hans grav. Vidriga as. Vidriga människor.
Stackars föräldrar...Man orkar inte tänka...Det går inte att skriva må det aldrig hända igen för det gör det, hela tiden, överallt oavsett vilken stad du bor i. Lilla Oxelösund, Mariestad eller Stockholm. Kungälv.
Jag har skrivit det förut, när mina barn var mindre. Ta hand om dina barn, älska dem, värdesätt dem, ge dem allt som de behöver, tanka gos ifrån dem.
Reflektera denna dag. Om vad som är viktigt i livet. Denna dag i synnerhet. Följ länken härnere om du orkar.
https://annalillanvaisanen.com/2015/08/26/till-minne-av-john-hron/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar