En söndag i somras.
En knappt hörbar dov liten
knackning
Tänk om det var lyckan som
knackade på
Tänk om det var det
ögonblicket
jag hela tiden väntat på.
Det enda som spelade roll.
Min chans till liv ett nytt
liv liksom.
Och just då letade jag hysteriskt
efter pennjäveln
för att spela bingolotto med
Casper.
Men jag ska aldrig skrika mig
hes av ilska
aldrig tävla med måsarna vid
havet.
Hur skulle det se ut?
I söndags.
Tänk om det var lyckan som
knackade på
Tänk om det var det
ögonblicket jag hela tiden väntat på.
Det enda som spelade roll
Min chans till liv ett nytt
liv liksom
En knappt hörbar dov liten
knackning
Och just då letade jag efter
pennjäveln
för att spela bingolotto
Men jag ska aldrig skrika mig
hes
av ilska
aldrig tävla med måsarna där
nere.
Hur skulle det se ut?
Tre säckar jord, sa han och tittade upp. Jag såg ett par ögon som definitivt inte ville. Inte. Ville. Köpa. Jord.
Det såg inte ut som att han ville köpa något annat heller för den delen, mer att han var tvungen. Ögonen var någon annan stans, i ett annat land, i någon annans säng, vid ett annat köksbord med en annan tidning och en annan partner,
Kanske med mindre intag av alkohol och onyttig mat och med evigt liv. I alla fall tillräckligt evigt för att förverkliga to do listan.
För den såg inte ut ens att ha blivit påbörjad. Han var okammad och hade spillt keso, eller var det kanske tandkräm med blekmedel i, på den urblekta tshirten och ögonen såg ut att ha förlorat sin glans.
Jag började fundera där i kassan på varför han stannade i något han inte trivdes i. Varför gav han inte bara upp, kapitulerade, gick och började om någon annan stans med kvinnan han kanske redan smusslade med bakom ryggen på den på ytan perfekta frun och de perfekta barnen som bara kom hem till jul och midsommar? Och hunden den skulle säkert ha det bättre utan honom också.
Jag undrade varför han hade stannat så länge i något som skavde utan att göra något åt det och tänkte just öppna munnen och säga ” hur står du ut?” , men då kom jag på att jag inte hade med det att göra och för den delen var det kö bakom honom. Så jag sa bara ” det blir 99 kronor tack” och sen såg jag aldrig honom mer.
Han kan ju för all del ha haft magknip också.
Jag har en vän som gör allting naken. Hon städar, lagar mat, bäddar, kollar på tv, läser tidningen, sitter på balkongen och njuter.
Konstigt beteende tycker jag.
Häromdagen var jag på väg in och duscha och slängde av mig bikinin. Jag hade tidigare bestämt att jag skulle städa uppe på min vattenberedare och hade förberett med stege och dammsugare. Då fick jag för mig att jag skulle dammsuga först.
Började klättra upp på stegen men insåg att jag var naken och tänkte ”herregud tänk om jag ramlar ner och skadar mig och ligger naken här när räddningstjänsten kommer” så jag klättrade ner igen och klädde på mig bikinin.
Sen klättrade jag upp igen. Fick syn på mig själv i spegeln och klättrade ner, tog av mig bikinin, klättrade upp och dammsög.
Varför gjorde jag det?
Jag vet inte.
