I går var det en tung dag, vet inte om det var regnet som ställde till det...det strilade fint på altantaket, det var lite kyligt. Hjälpte inte med en filt.
Orken tröt, den rann som en rännil ut ifrån mig, jag är chockad över min chock igen, över att orkeslösheten griper tag i mig och hopplösheten invaderar, när ska det bli ett slut?
Jag såg mig själv stå på trottoaren och se rännilen mynna ut i en brunn, försvinna. Tårar bränner igen bakom locken, önskar dem ner i brunnen också. När kommer min tid? För inte har den väl varit?
För inte har jag haft mitt braiga i livet? Det är ju nu jag ska få må bra, orka med mina barn, njuta av livet. Precis det som jag och alla andra är värda.
Livet gör ont, det smakar verkligen surt, sött, bittert och salt ibland. Det känns att man lever när man inte har något att fylla dagarna med, man känner skiftningarna mycket mer,den förlamande tröttheten varvat med livets under, ett par brungröna ögon modell mindre som busigt glittrar, gör att hjärtat slår snabbare några sekunder.
Minns känslan av en varm rygg emot min mage, ett barn i knät, hur lyckliga vi var som fick dessa barn. Det var riktig lycka. Ilande känsla av kärlek.
Arbetslöshets-hatet vill jag radera ut, glömma, förinta. För evigt.
Insikter: Hur mycket ni vänner betyder för mig, att vi kan chatta på facebook,skicka små mejl, sitta i min trädgård och dricka kaffe, flädersaft och farmors bullar en stund. Få höra att någon stöttar mig en stund i en jobbig stund. vad det gör mig andäktig.
Sekundsnabb lycka i den tid jag lever på jorden, vill så gärna hålla den kvar längre. Tiden jag är här på jorden är så kort, den varar inte i en evighet. Vill fylla den med lycka.
I dag är en något bättre dag.
4 kommentarer:
Du är en underbar skribent som sätter orden så himla bra ;) Du är INTE ensam i dessa tankar.
Kramar med syster Nettan
Du tar orden ur min mun! Du skriver så himla bra! /Kram Cina
Mmm MIa jag känner igen mig i dig denna otröstliga trötthet som bara kommer där och knackar på dörren när man minst anar det, när man minst önskar det. Inte någon förberedelse där utan helt utan vett och etikett kliver in innaför ditt skinn och bara styr bort dina glada miner och lätta fötter. Undrar i bland varför skall man ha det så här? Försöker då hitta det där som är värdefullt/meningsfullt i mitt liv. Den där solglimten,den där lilla blomman, den där goda koppen kaffe och lilla pratstuden som tex. med dig vännen min..Kramizar Maria
Men så avskalat o säkert du skriver! Man känner igen sig i känslan så bra. Tänk på att tillåta dig att ha dåliga dagar också, de kommer alltid att finnas. Men låt dem inte ta över!
Kram
Skicka en kommentar