Blev tipsad om en administrativ utbildning på Lernia i samarbete med AF och tänkte att det kan ju vara bra att bredda sig, jag kan ju aldrig söka administrativa jobb för jag kan inget om ekonomi och sånt därnt…lilla jag som alltid varit så obildad på mattetänk, min store växte ifrån mig i matten redan i sjuan. Suck.
Har alltid tyckt jag är obildad. Hade låsningar vad gällde matte genom hela högstadiet, berodde antagligen på en lärare som gillade att hänga ut en när man inte kunde. Hatade det verkligen. Älskade språken i stället. Hankade mig sedan fram som utskälld säljare, har ju förvisso redovisat i åratal på SJ men det var inte bokföring direkt. Man behövde inte ha debet och kredit i skallen precis. Det var bara att skicka in det som fanns i en påse…haha. Och så kom det en revisor i sandaler och linnebyxor en gång om året. Och då fick man stå till svars för skitsystemet.
Men jag kom in på utbildningen minsann! Som en outsider, en vingklippt säljare med skit i ryggsäcken som läcker ut alldeles för långsamt. En uppgiven en som inte såg någon framtid i det jag har och kan. Jag var ett litet svagt kort tyckte en av de som intervjuade eftersom jag inte hade någon erfarenhet men jag kände att jag skulle ge mig fan på att klara det. Jag har sålt tågbiljetter i åratal och fått skäll, jag har lärt mig sälja alkohol, rekommendera viner till mat, göra scheman och lönerapportera med hjärtat i halsgropen, sälja delikatesser, fisk, ost, göra smörgåstårtor, jag har genomfört en utbildning i journalistik trots självförtroende på nollpunkt och lärt mig massor om hudvård och hälsa de sista fyra åren, så varför skulle inte jag. Kunna liksom. Pressa mig. Igen liksom.
Kaxiga jag som klev in på Ica i våras och sökte jobb har sakta brutits ner under hösten, av arbetslöshet och hopplöshet, inte känt några positiva strömningar mer än från gamla kunder och arbetskamrater, som läget är på marknaden får jag inga jobb…börjar kanske bli i äldsta laget.
Så jag är ingen tuff en längre. Klev in där och tänkte att jag begriper nog ingenting. Jag kommer att få skämmas och så vidare och så vidare. Vem ska jag hamna med och kommer de att sucka över hopplösa jag. Är jag äldst, sämst…
Jaha nu är första veckan gjord genomförd och genomliden och jag förstår faktiskt bokföring. Grunderna i alla fall. Det går inte så fort och allt blir inte rätt men jag har i alla fall hängt med. Varit lite trött men haft disciplinen att somna tidigt så att jag skulle orka.
Aningen har jag förbannat den här kroppen som protesterar igen. Vad jag än gör här i livet. förbannat den sega kroppen, den som protesterar när jag sitter för mycket, när jag går för mycket, när jag ligger för mycket.Så just nu protesterar en Höft, ett Knä och de Stela hårda axlarna.
Men mest har jag varit orolig för vännen Hjärnan som de sista åren tagit sån tid på sig att förstå saker och ting. Han som verkligen protesterat när jag velat leva. Som han protesterade när jag skulle lära mig ugnarna i delin. Fy fan vad jag svettats, grinat åt mig själv som bara stått och glott.
Men nu är jag på g. Lär mig bokföring. Så kul och jag hajjar, hänger på. Lite långsamt.
Och vilka underbara existenser jag träffat igen. figurer, varelser, individer. Skratt och leenden, bodysense, värme. Herregud jag lever igen!
Jag är inte bara vid liv! Yess babe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar