fick in ett inlägg utifrån i SN 101011. Får man väl vara glad för antar jag.
”Neuroborrelia – ohanterbart för sjukvården?”
Via ryggmärgsvästskeprov kan man bland annat man se om borrelia finns hos en människa. Hos två människor vi läst om i SN i sommar har detta inte tagits för att konstatera borrelia.
Charlotte vaknade med ryggvärk sista januari som intensifierades successivt. Efter någon vecka fick hon diarré och inser efter någon dag att hon inte kan kontrollera blåsan, hon har tappat känseln i underlivet. Två dagar senare känns det som om ryggen ska gå av och då blir hon inlagd på ortopedakuten. Röntgen visar inget. Inget kan göras – utskriven.
Relaterat
Smärtmottagningen, provtagningar för reumatism. Blodprover för borrelia och tbc visar inget. Känselbortfall i kinden. Ögat känns hängigt. Kontaktar medicinkliniken men de anser sig klara med henne utan att ha meddelat henne provsvaren. Hon får ont i magen, åker in på akuten med olika remisser till medicin för domningar och till kirurgen angående magsmärtor. Inflammation i bukspottkörteln av all medicin Charlotte har förbrukat den sista tiden.
En enda läkare under hennes sjukvårdstid som sträckte sig fram till slutet av mars önskar ytterligare borreliatest via ryggmärgsvätskeprov men det skulle tas upp på ett stormöte och han återkom aldrig.
Hon har i sin journal ett svar från en överläkare som säger att hon ”sannolikt har en neurologisk störning i blåsan som inte kan åtgärdas och att hon ska fortsätta tömma sig efter klockan”.
Hade Charlotte inte ifrågasatt detta vet ingen hur hennes liv hade varit idag.
Brev skrivs till landstinget. Efter kontakt med borreliaförbundet beslutar sig Charlotte för att åka till en klinik i Tyskland för behandling. Där ger man flera olika antibiotikabehandlingar intravenöst och i tablettform, man medicinerar mot saminfektioner och ofta blir man ännu sjukare under en behandling på grund av att bakterier utsöndrar gifter.
Detta ifrågasätter svensk sjukvård och restriktiv penicillinanvändning är en anledning, den tyska läkarens forskning anses tvivelaktig, trots att många blivit bättre.
Och efter fyra dagars behandling i Tyskland känner Charlotte sig åter kissnödig. Där börjar resan tillbaka till livet. Hon kan återigen gå utan kryckor, inga mer ofantliga smärtor, medicinerna hjälper successivt. Hon hoppas slippa bli hämtad i ambulans mer. Av kliniken får hon fyra månaders förbrukning av mediciner och kan mejla ner och få mer skickat. Ingen här i Sverige kan dock ta ansvar för hennes behandling, så mer hjälp av sjukvården här får hon inte för sina problem.
På Glömstapoolen i Huddinge berättar man för Charlotte att om man hade en ansvarig läkare så skulle de kunna utföra behandling, men det finns ingen.
Hennes blogg vittnar om ensamhet, utlämnad, och sorg. Sjukdomen vindlar sig fram och tillbaka, hon tvingas sälja en del av sitt företag så att hon vågar vara sjuk ordentligt.
I media kryper historier fram om missad borrelia som utvecklats med förfärliga symptom. Dessa märkliga symptom går hand i hand med varandra hos många patienter. Neuroborrelia är mycket svårbehandlad och där är Charlotte i dag. Och hon har fortfarande ingen i sjukvården att vända sig till. Hon vet inte om hon blir helt frisk.
Vad göra? Hon och flera har fått diagnos utbränd och depression, tillstånd vilkas symptom faktiskt kan förväxlas med borrelia om man läser informationen från borreliaförbundet. Patienter har även felaktigt fått diagnos fibromyalgi.
Hur många har denna borrelia som sjukvården i Sverige inte kan hantera?
Följ Charlotte på http://vardsangensvard.blogspot.com
Fakta på www.borrelia-tbe.se
Mia Alfredsson
berörd medmänniska och bloggare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar