Ja jag kan inte låta bli fast jag borde. De underbaraste barnen på jorden som jag får så mycket av. Som hela tiden påminner mig om hur underbart livet kan vara, hur lyckligt lottad jag är på jorden, hur lite allt annat spelar någon roll egentligen.

Jag har skrivit en hel del om kärlek men inte velat lämna ut de här barnen förut. Men för att bli sann mot mig själv måste jag kanske följa hjärtat.

Barnen och mannen i mitt liv är ju det viktigaste,det är de som är motorn, hjärtat,oljan, det som gör att jag vill gå upp och ut. Jag vill ha dem runt mig ständigt, påminnas om varför jag finns på denna jord. De är anledningen till att jag föddes.

När de kom till mig stannade jorden, några sekunder. Någon försvann som betydde väldigt mycket i mitt liv, min mamma och jag fick dessa barn samtidigt. det var svårt att hantera och en svår tid förljde naturligtvis.

Kämpande i vardagen, med arbete man inte trivdes på, alla skulle ha sitt och jag var inte så bra på att hävda min rätt.

Men det har gett frukt nu. För jag får det jag gav. Eller ger förstås. Bruna ögon och grönbruna ögon är underbara, ger mig kraft.