Jag gillar inte bandy, det vet vi. Bandyn har tagit mycket tid från familjetid hemma, låt vara att det är nyttigt med utesporter. Dyrt är det också.Och inte hinner man se bollen heller. Jag begriper mig verkligen inte på bandy alls. Det är väl därför jag inte gillar det...
Men i alla fall. Över till någonting annat. Det finns en anledning till att jag inte bär mössa. Fåfänga benämns det. Papiljotter är mina följeslagare genom livet, för att jag hatar att vara platt i håret.
Det är C´s fel.
C är fortfarande en god vän. Tro inget annat. Jag har många goda vänner fortfarande vid liv. Dock är det hennes fel att jag vägrat mössa de senaste åren.
En gång när jag berättade att jag aldrig bär mössa av fåfängeskäl, jag ser inte klok ut, så började hon sakta pressa mig att jag skulle sätta på mig hennes mössa så hon fick se om det stämde. Det tog några år innan jag lydde, hon fick verkligen sätta press på mig. Till slut föll jag dock till föga och satte på mig hennes mössa.
Icke oväntat såg jag att det började rycka i hennes mungipor utan styrsel. Hon tyckte att jag hade rätt, det såg jag. Hon höll dock igen gapskrattet lovvärt nog.
Så denna traumatiska händelse har lett till att jag inte burit mössa de sista åren.
Tills idag.
I ett par dagar nu har jag varit ute och prommat med Mannen. Det har varit rätt kallt och min vana trogen har jag inte haft mössa på. Man kan ju möta någon som drar på smilbanden, hemska tanke. Denna fåfänga kan antagligen kosta mig ett par sjukdagar på min redan ansträngda ekonomi för jag har superont i pannan, hjärnfrys eller vad det kan tänkas kallas.
Så i morse rotade jag i möss- och vantkistan hemma hysteriskt efter en mössa och ratade mössa efter mössa, eftersom det är barnmössor (hittade också en Norrlands guld men där gick gränsen). Så den enda tänkbara jag kom fram till hade Borgia på sig och jag minns hur jag garvade åt Mannen som på en fotbollsavslutning i OIK demonstrativt satte den på sig och gick ner på plan.
Det var när nämnden beslutat utjämna bandyplanen med marken. Då hade han Borgia på sig och hoppades komma med på bild i tidningen, det såg jag allt.
Men i alla fall, idag har jag och min fåfänga vandrat genom Nyköpings gator med Borgia på skallen, OCH tittat folk i ögonen, inte skämts. Jag är varm och god om pannan.
Och nu sitter jag med papiljotterna. As usual...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar