sista stunden 2010

Ja och så stod vi där igen, på tolvslaget, ensamma tillsammans, och önskade oss ett bättre liv. Aldrig har jag så starkt önskat mig lugn. Ett bättre 2011, utan smärta och värk, sjukdomar och jobbfunderingar. Aldrig har jag så intensivt velat få ett bättre år än det någonsin varit. Aldrig någonsin har jag önskat klumpen i halsen så långt bort åt fanders som det bara går och luftvägarna fria från hosta och hjärtat att få slå utan dubbelslag.

Aldrig har jag önskat mig rofylld sömn så intensivt.

Snart tänker jag göra en drastisk förändring av mitt liv. Jag hoppas jag vågar kasta mig ut. Hoppas hoppas. Det är bara jag som kan göra det. Men min familj finns runt mig, därför tvekar jag. Vågskålen pendlar dagligen och nätterna igenom.

Jag frågar aldrig andra runt mig vad de önskar sig. Inte då, i den stunden. Den är privat. Under fyrverkeriernas till synes glättiga avfyrande bär vi alla på de mest tyngande tankar, som det kan krävas hjälp att mota bort.


Denna jul och nyår har varit konstiga. Vi har frångått traditioner som skinka, julgran och revbensspjäll. Vi dog inte. Vi är ungefär lika lyckliga ändå. Tror jag. Det fanns tillräckligt att äta på julbordet ändå.

Magen är ännu inte i lag, och inte kan jag skylla på någon heller. Det är så hemskt att inte ha någon att skylla på. Som om det vore jag som missbrukat maten…
Ja i alla fall har jag nu bokat tid hos coach och kurator, jag orkar inte må såhär längre. Jag vill hoppas och tro att jag fixar det här nya jobbet, att jag kan fixa ett nytt bättre liv av egen kraft, inte tyngas ner av saker runt mig.

Vi håller tummar och andan för att det går väl. Resterna av mitt jag, förhoppningsvis snart hopplockade, sammanfogade till en individ fullt ut levande. Inte trevande, trummande med fötterna, stirrande ut genom fönstret med svetten rinnande för något jag funderar över eller inte kan hantera själv. inte med gråt i halsen mer, bara med glitter i ögonen.

Jag lider sån brist på tillit hopp och tro att det ordnar sig. Jag lider verkligen när jag inte sover, när mina svagheter blivit alltför synliga, dragits fram i det obarmhärtiga ljuset. Känner mig kass, ensam, osäker.

Vill inte det. Vill vara på topp nu!