Apropå det där med att känna sig vid sina sinnens fulla bruk emellanåt som jag avslutade sista texten med så kan jag säga att så många gånger, och detta är ett av de roligare minnena från SJ-tiden, som jag kände mig som Sickan i Jönssonligan när en av hans briljanta idéer gått upp i rök.
Han sitter i en garderob med en vit sko och klappar den och säger " lilla kisse"...med gäll röst. Precis sådär kände jag mig efter att ha hanterat 12 timmars tågförseningar per dag 5 dagar i sträck. Eller en hel vinter.
Då ville man gå in och sätta sig i pappersförrådet. Det kunde inte bli värre liksom.
Jag beundrar de som är kvar i det företaget.
Jaja parantes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar