måndag 5 september 2011

Men jag älskar dem ändå





Förkylningstider igen. Alla hostar och snörvlar och febern rasar i kroppar. Snörvel…

Varit hos AF idag o träffat min förmedlare. Än så länge känns det bra, när allt är ute och flyter igen- timmar här och där. När ska det bli trygghet i livet tro?

Vi har dock haft en trevlig helg med samvaro med mina arbetskamrater i delin, mycket trevligt! Och sen kräftis med hon med Volvon och familjerna och det var som vanligt jättekul – och så gott! Riktig bra kräftor köpte, lobster jumbo! Kan tänka mig käka mer av dem.

Livet på Insjön är alltid gött, trots att man vaknar med ont i halsen mitt i natten. Ett par underbara dagar, inget bad i och för sig men lite avslappnat bakåtlut i baden baden och lite skratt på bryggan. Så underbart.

Men nu går jag och har ont i halsen och svettas lite emellanåt, sover middag och vilar. Hade köpt en rostbiff förra veckan som jag tänkte göra nåt med och stoppade den i ugnen med kryddor och termometer (måååååååste man ju ha, för mig som inte litar på intuitionen) och somnade till på sängen och den blev lite för färdig men jag skar den i tuuuuunnnna skivor med min fina kniv och marinerade den! Det ni! Och det uppskattades av 17 åring och mannen i alla fall. 13 åring är skeptisk till det mesta ännu.

17- åring: ” å perfekt vitlökskryddad, och basilika… och rödvin va mamma?” riktigt kul att laga mat för en gångs skull.

Jag misslyckas med allt jag gör annars. Alla biffar är hårda, köttfärssåsen felkryddad.” finns det ingen tacosås…….” ”jag vill inte ha sambal oelek på korv stroganoffen längre”, jag gillar inte potatis/pasta/ris till det…” kan du inte panera skinksteken”. " finns det grillkrydda?"

Det finns hur många undanflykter som helst. Bortskämda är de i alla fall. Fast inte med fin mat, med skräpmat. Tyvärr. Och vilka sjukdomar som kommer av det ser drömmer man mardrömmar om stjärnklara nätter.

Jag hatar matlagningen ibland. jag hatar att inte ha idéer kvar i skallen, att allt smakar likadant. Jag hatar att inte ha ork till att leta upp inspiration längre. Det är trist. Men rostbiffen blev bra…och 13 –åring fick utan marinad…och åt med god aptit med ett kilo grillkrydda till…

Jaja en dag ska de få bjuda mig . Oh då ska jag kritisera och gnälla…(om det behövs vill säga, de kanske blir bättre än jag), då ska jag sitta med filtar i deras soffor och inte vika ihop dem efter mig, lämna disken och blöta ner alla handdukar och gå in med löv på skorna…

Vad kul jag ska ha!

Inga kommentarer: