- Jag har en kompis som ska hjärtopereras. Hoppas bara att
allt klaffar.
tisdag 30 augusti 2016
Lasse började bli gammal och han hade drabbats av
penisbekymmer, så han gick till vårdcentralen. Där frågade läkaren när han hade
sex senast.
– Det vet jag inte, jag måste nog fråga min fru.
Lasse tog upp
mobiltelefonen och lyckades knappa in hemnumret. När frun svarade gick han
rakt på sak:
– När hade vi sex senast?
Det blev tyst i andra
ändan en stund och sen sa Lasses fru:
– Vem är det som ringer?
Några av de äldre männen på sjukhemmet har tillåtits att
titta på porrfilm.
Efter ca 10 minuter
går Henning ut från rummet.
Efter filmen går de
andra ut för att leta efter honom och hittar honom i hans rum, där han desperat
sitter och slår fingrarna på bordet.
-Vad gör du? frågar de.
-Det är första gången på 20 år jag har stånd, och mina
fingrar sover!
Det var mannen som kände sig lite hängig, han klagade på
allt och alla, kaffet var kallt, ingen gjorde det de skulle, pappret i kopiatorn var slut, datorerna hängde sig, det var alldeles för långt kvar till
dagens slut, ja ni vet ju hur karlar kan vara...
Till slut tröt chefens tålamod
och han sa:
- Gå hem nu för dagen och passa på och sätt på frun också så
kanske du mår bättre i morgon!
- Dagen efter kom mannen tillbaka till jobbet, piggare och
nöjdare än på länge.
- Jag visste väl att det skulle hjälpa, sa chefen belåtet.
- Ja, och vad fint ni
har det hemma!
Gamla Ada var och handlade på Ica och när hon kom till kassan och skulle betala
så fattades det 30 kronor.
Kassören sa:
-Om jag får stoppa i halva snoppen i tant så kan jag bjuda
på dom där 30 kr.
Tant Ada slickar sig runt munnen och säger:
-Stoppa in hela skiten du, jag kan ta ett paket kex också...
Det var en dam som skulle köpa sill på torget.
Hon petade på en sill
och sa:
-Det är hemskt vad sillen är liten nu.
Efter ett litet tag
petade hon på sillen igen och sa åter igen:
-Det är hemskt vad sillen är liten nu.
När hon för tredje
gången petade på sillen och sa samma sak igen tröttnade torggumman och sa:
– Du, det är inte med sillen som med pillen, den blir inte
större för att du petar på den.
söndag 28 augusti 2016
I går var vi på Sailor på pubkväll och lyssnade på Tidlund & Vik, det var verkligen en upplevelse...
Så bra de var! Har aldrig hört dem förut, vilka kanonkillar! Åt god bakpotatis med räkröra. Hade verkligen en kanonkväll med lite dans och vin och många skratt. Alldeles för sällan vi går ut, ska bli ändring på det!
Lite segt idag bara. Ska strax ner till Puls och träning o väcka upp kroppen.
Ha en fin dag !
Så bra de var! Har aldrig hört dem förut, vilka kanonkillar! Åt god bakpotatis med räkröra. Hade verkligen en kanonkväll med lite dans och vin och många skratt. Alldeles för sällan vi går ut, ska bli ändring på det!
Lite segt idag bara. Ska strax ner till Puls och träning o väcka upp kroppen.
Ha en fin dag !
fredag 26 augusti 2016
En man är på väg hem från krogen när han hör en kvinna ropa på honom från en mörk gränd.
”300 kronor?”
Mannen bestämmer sig för att ta upp kvinnan på erbjudandet. När de har hållit på i några minuter kommer en polisman fram i gränden och lyser på dem med sin flicklampa. ”Jaha, hur var det här då?”
...
”300 kronor?”
Mannen bestämmer sig för att ta upp kvinnan på erbjudandet. När de har hållit på i några minuter kommer en polisman fram i gränden och lyser på dem med sin flicklampa. ”Jaha, hur var det här då?”
...
”Ursäkta konstapeln, men jag älskar med min fru,” svara mannen.
”Jaha, förlåt” svarar polismannen. ”Jag visste inte att det var din fru.”
Var på mannen svarade, ”Det visste inte jag heller förrän du började lysa med ficklampan.”
”Jaha, förlåt” svarar polismannen. ”Jag visste inte att det var din fru.”
Var på mannen svarade, ”Det visste inte jag heller förrän du började lysa med ficklampan.”
torsdag 25 augusti 2016
Daniels fru har rest bort på tjänsteresa så han passar på
att bjuda hem sin sekreterare som han alltid har haft ett gott öga till. Daniel
inleder kvällen med en romantisk middag, sedan förför han henne. De ligger i
sängen och håller just på att få upp ångan när Daniel plötsligt inser att han
inte har några kondomer.
- Jag vet, du kan använda min frus pessar. Det ligger i
sängbordslådan, säger Daniel.
Han går dit för att ta fram det men hittar det inte. Han
drar ut varenda byrålåda i hela huset, men ingenstans finns hans frus pessar.
- Jävla kärring, jag visste att hon inte litar på mej!
Älskar ju fräckisar. Sedan jag hittade massa historiesidor på internet har jag läst och skrattat, fnissat i min ensamhet. Ångrar att jag inte ägnat mig åt humor i den omfattningen jag borde gjort, det är så fantastiskt kul att få skratta...
Så jag försöker berätta en del och provar på mina stackars arbetskamrater, de får testlyssna och sen brukar jag berätta för en del kunder också som jag har den relationen till. Oftast har de nån anknytning till Göteborg de jag vågar testa på, för alla fattar inte. Och alla gillar inte ordvitseri och ordvrängeri som är en stor del av göteborgshumorn, som jag insett nu att jag saknat enormt. Jag tänker lägga ut en del här så får vi se vad ni tål. När jag lagt det på fb har jag fått allt från skratt till " gå och lägg dig" så jag vet- alla gillar inte min humor. Men just nu bryr jag mig inte. Jag kör.
De ska egentligen berättas live och blir jag modig nog ska jag spela in mig själv o lägga ut, men det blir ett senare projekt. De här grejerna älskar jag, jag vill sprida humor likväl som jag vill sprida eftertänksamhet och varsamhet, alltså varsamhet om varandra.
Så jag försöker berätta en del och provar på mina stackars arbetskamrater, de får testlyssna och sen brukar jag berätta för en del kunder också som jag har den relationen till. Oftast har de nån anknytning till Göteborg de jag vågar testa på, för alla fattar inte. Och alla gillar inte ordvitseri och ordvrängeri som är en stor del av göteborgshumorn, som jag insett nu att jag saknat enormt. Jag tänker lägga ut en del här så får vi se vad ni tål. När jag lagt det på fb har jag fått allt från skratt till " gå och lägg dig" så jag vet- alla gillar inte min humor. Men just nu bryr jag mig inte. Jag kör.
De ska egentligen berättas live och blir jag modig nog ska jag spela in mig själv o lägga ut, men det blir ett senare projekt. De här grejerna älskar jag, jag vill sprida humor likväl som jag vill sprida eftertänksamhet och varsamhet, alltså varsamhet om varandra.
jag bara skojar...
- Det här det gick ju bra.
Då säger mannen:
- Ja, men det vara nära att jag sa nåt när kärringen ramlade
ut...
Otur eller bristande respekt?
Läste om mannen som kom till sin mammas lägenhet och fann
mamman död på golvet i trosor och när han ringde efter ambulans så förstod han
att hon var död och fann ett dödsintyg på ett bord. Alltså hade läkaren gått
därifrån utan att täcka över kroppen och inte hunnit underrätta mannen under ca
4 timmar.
Ja vad vet jag, det är kanske värre än någonsin idag i
samhället, det går att googla död och läsa artikel på artikel där människor dör
och hittas av hemtjänsten och på äldreboenden men att de får ligga kvar på
golvet utan något över sig och att man inte hinner underrätta någon p4 4 timmar
känns märkligt.
Det måste väl finnas en tanke hos de som arbetar att det
finns en liten risk att en anhörig kommer och tittar till sin mor/far eller vad
det är. Att risken att de hittas i det tillståndet skulle göra att man måste se
till att det är ok innan man lämnar. Eller har jag fel?
Saker har alltid två sidor det vet jag, allt kommer inte
fram i artiklar. Men hjärtat gråter när jag tänker på hur man skulle mått efter
att ha hittat en anhörig så…känns som bristande respekt. Känns som äkta sorg om
det är så att personalbristen är så skriande svår att det inte går att hinna med se till
att någon täcks över eller flyttas till en säng…
tisdag 23 augusti 2016
Först sökte jag jobb på SJ, men de hade redan spårat ur, så jag gick till Systembolaget, där hade de hade redan full
personalstyrka. Sen sökte jag jobb inom kriminalvården, men de körde bara med
internrekrytering. Till slut gick jag och sökte jobb i min lokala fiskeaffär,
där fick jag napp direkt.
Låter som en story ur mitt liv...
måndag 22 augusti 2016
För de som eventuellt hittar hit som nya skulle jag vilja säga att om man orkar så vore det kul om ni scrollade bakåt och läste en del texter jag skrev i bloggens början. Dels för att jag är stolt över dem och dels för att det var en annan tid, det fanns ett annat allvar i mitt liv som jag kanske inte förmedlar idag.
Idag handlar mycket om humor och naturligtvis reflektion, det ska jag också försöka få fram.
Väl mött och gör er en fin dag därute!
söndag 21 augusti 2016
Att åka på pumpen...
Längs med den här resan de sista åren, resan med kroppen som
sannerligen också varit mot kroppen har det tagit stopp två eller tre gånger. Två
gånger har jag inte kunnat påverka själv och en gång har jag blivit övermodig. Vet
inte om det är så intressant för någon att veta men jag tänkte använda bloggen
lite i terapisyfte också. Tror många känner igen sig.
Förra sommaren. Första stoppet. Hade ont i foten mer och mer
under försommaren och till slut kunde jag inte ut och gå promenader längre. Fick
svårare och svårare att gå på jobbet, haltade. Satt hemma i solstolen så mycket
jag kunde, orkade inte ens ut och plocka svamp. Så ont gjorde det. Jag har en
hallux valgusknöl på högerfoten men det var liksom under den det gjorde ont. Så
till slut beställde jag tid hos en ortoped och han kollade. Det visade sig att
jag inte har någon trampdyna kvar under knölen så jag hade gått på skelettet. Inte
konstigt att jag hade ont. Ilägg som jag skulle gå in successivt och när det
var klart så var jag smärtfri! Så underbart! Nytt liv kändes det som. Tog alldeles
för lång tid med all smärta bara, så mycket ledsamheter och eländes tråk var
livet då.
Andra stoppet. I november. När jag är nästan på topp
träningsmässigt och kroppsligt. Är på ett pass och kliver ner från bräda och
STUKAR den onda foten, den jag äntligen blivit smärtfri i efter allt elände. Så
terrible det var, sådan panik jag fick, så ont det gjorde. Krasade till och jag
lyckades med konststycket att svimma också. Pinsamt värre. Och den här gången
har lilla foten tagit ännu längre tid på sig att bli ok, på grund av att jag
slarvat med sjukgymnastikprogrammet. Men nu i augusti nu börjar det kännas bra
igen.
Tredje stoppet var i våras. Det är ju så roligt att gå på
passen, alla peppar varandra. Skratt och fniss är genomgående tema känns det
som. man blir taggad att ta i mer, känns som det ger resultat. Då känner jag
inte förrän det är försent att jag gått över gränsen igen. Så armbågarna
pallade inte, foten pallade inte mer. Jag fick ont ont ont. Ledsen igen. Fick kliva
av och vila massor, kunde knappt sova ordentligt på nätterna av smärta.
Så… börja om igen. Enbart sjukgymnastikprogrammen som
träning, inget mer. Har nu kört hela sommaren med kort uppehåll för utlandsresa
och återigen börjar det kännas bra. Men när ska man lära sig? När ska man hitta
lagomnivån?
Vad jag vill säga med detta är det går att komma tillbaka
men det är så jäkla kämpigt och trögt och tråkigt. Alla vill ju må bra och leva
utan smärta, det är prio ett. Och sen lära sig stanna i tid. Inte gå över
gränsen…
lång väg mot idag
Sommaren för 2 år sedan fortsatte jag färden mot idag,
började med låga vikter, nötte och nötte, kände ständigt efter. Går det? Funkar
det här? Hade min underbara träningskompis Lotta som stöttade och tröstade och
vi pushade varandra. Varannan dag hela sommaren, styrketräning, sen började cirkelpassen
och vi fortsatte. Vi tog en Pt tillsammans, Jennie Frisk-Corlin, som gav oss
utmaningar, visade och pushade oss. Man fick en fysisk ålder före och efter. Satte
mål och började utmana mig. Både styrka och kondition. Hela våren och sommaren
körde vi.
Jag gjorde också en kickstart med nyttig mat och en del
kosttillskott som heter change-9, på 9 dagar, som vi har i Forever. Den hjälpte
till att få bort centimetrar och kilon. Framför allt var det en hjälp till att
hitta ett nytt sätt att leva med nyttig mat och träning.
Så när hösten, knappt ett år efter vi startade utmaningen, kom
hade jag kommit ner till åldern jag satte som mål. 44 år i fysisk ålder ( jag
var 50 och innan vi startade var min fysiska ålder 51, vilket jag inte tyckte
var så illa). Snacka om lycka, snacka om stark jag var. Kände mig. Helt ouppnåeligt
stark. Toppform.
Fortsatte träna, leva sunt, gick ner i vikt. Totalt har jag
gått ner 9 kg på 2 år. Jätteskönt. Det var mycket ostar och delikatesser som
slunkit ner längs med delikatess-åren. Njutit har jag gjort. Idag unnar jag mig
då och då.
Men förstås är det tillfredsställelsen över att vara i
kontroll över sin kropp som är den underbaraste känslan. Att det är jag som
genomfört det här, ingen annan…
liten återblick på de sista åren.
Ja som sagt humor är verkligen på allvar. De sista åren har
innefattat en enorm mängd smärta i min kroppen och en stor portion kämpande för
att orka ta sig ur smärtan. En hel del ilska över att hamna i situationer som
kräver enorm styrka för att förändra och ta sig ur. Jag har suttit hemma och
glott framför mig rätt mycket, men också med stolthet tagit tag i det jobbiga
och hittat en livsstil som gör att jag de facto har näsan ovanför vattenytan
idag.
Smärtor började ta fart när jag började på Ica, och blev
värre när vi byggde om och fick en ny disk. Jag var ovan vid att gå och stå och
arbeta med kroppen så pass mycket så långa pass som vi har. 8,5 timmes effektiv
arbetstid. En hel del lyft är det och konstiga ställningar att lyfta skinkor
och ostar i.
Trots detta så älskar jag mitt jobb och vill till varje pris
kunna vara kvar på den avdelningen. Så när allt var nära krasch, när jag knappt
kunde ta mig till jobbet på grund av ont överallt så sökte jag till sjukgymnast
för hjälp. Jag fick Micke Hansen rekommenderad på Nyköpingsstrands
sjukgymnastik och han hjälpte mig med dels akupunktur för armbågarna och gav
mig ett program jag skulle jobba med för att stärka upp de bitar av kroppen som
egentligen skulle jobba så att armarna inte skulle överbelastas.
Tack gud för Micke Hansen…
Nu när man är tillbaka till livet så inser jag att skulle
behövt humorn då när allt var som svartast…men det är väl aldrig försent…
Mitt nya uppdrag
Här tänkte jag dela med mig av liten galen humor som jag själv mår bra av att läsa. Humor är ytterst allvarligt, och har alltid varit en del av mitt liv. Jag älskar att sitta och förlora mig i roliga sidor, fnissa och skratta för mig själv. Jag får se det som ett " mission" att dela med mig av det jag tycker är roligt, och hoppas att ni uppskattar det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)