Liten som blivit stor kan man säga. Stod nyss och tittade när snart 16 åring tar sig iväg på moppen till första dagen på sitt första sommarjobb.Jösses, det har gått fort.

Vi hade en trevlig stund med förmaningar från en mamma som jobbat 25 år, om hur man ska bete sig, haha. Hoppas det går bra, men det tror jag.

Han behöver något att göra istället för att slå dank hela sommaren. Tjäna lite pengar.

Och tankarna flyger och far, tillbaks till den sorglösa tiden då jag gick till mitt första sommarjobb som faktiskt var i en chark, packade köttfärs och fläskkotletter och etiketterade, packade ut.Tror jag jobbade tre eller fyra veckor samma sommar som han gör nu, mellan nian och gymnasiet.

Så sorglös man var, inte ett problem i hela världen. Men allvaret började där,med att försöka försörja sig, skapa sig ett liv. Ett Good enough liv.Leva bra. Trivas.

Det har sannerligen varit upp och ner. Känslostormar, gråt, skratt, hela spektrat, hela livet. dag ut och dag in. Man har lärt sig av varje dag i detta liv. Bra och mindre bra saker.

Minst sover fortfarande, en rar nacke och en ryggrad syns under täcket. Han har sommarlov han. För honom har inte allvaret riktigt börjat.

För oss andra är livet synnerligen allvarligt, något att ta på allvar. Och göra till det bästa.