Har gjort typ allt för att förtränga att jag går på en kurs för att bredda min kompetens och måste lära mig massa saker hela veckan. Denna helg har jag:

Rensat gamla papper och sorterat.

Satt in foton på älskade barn i ramar för vidare upphängning på väggar.

Tvättat det vanliga.

Promenerat med vänninna och man.

Kollat gamla räkningar och försökt reda ut vad för avtal man kan teckna om...

Bowlat.

Lagat lite mat.

Sippat lite vin.

Annars det vanliga, andats djupt, suckat, sorgebearbetat livet, varit arg och ledsen, tvivlat och trott, velat hoppa av och velat fortsätta.Gråtit en skvätt då och då.

Velat, det är vad jag gör. Det är mitt jävla ledord i livet. Börjar tröttna på att vela och fatta fel beslut hela tiden om mig själv som påverkar familjens välmående.

Om ingen mår bra var är vi då? Och hur ska det bli? Varför kan inte dessa frågor släppa sina klor om mig så jag kan få sova en natt och slippa sova middag varje eftermiddag.

Någon gång? Ska jag inte kunna få slippa dessa frågor?