Tackar som vanlig gud på mina bara knän för att jag inte jobbar kvar på SJ längre, att jag kom därifrån med livet i behåll. Jag får fortfarande efter 5 år ont i magen när jag träder in i rummet där jag stod och sålde biljetter, fick skäll och mordhotades. Där min arbetskamrater fick skäll och gick hem med näsblod, där vi stod ensamna ensamna ensamna som jälva åsnor och inget kunde förklara, för det fanns inget som gick att förklara eller försvara längre.
Allt ändrades dag efter dag, alla svek oss. Ingen lyssnade. Skam åt er. Och skam åt mig som stannade så länge så jag fick ont i hjärtat.
Och tack gud för:
Att jag slipper skäll varje dag.
Att jag slipper stå till svars för kvalitetsbrister.
Att jag slipper jobba själv med 3 försenade tåg med 200 pendlare på varje.
Att jag slipper jobba två personer då halva Sverige låg nere 12 h efter att snön kom, för att företagen som gett de billigaste offerterna inte klarade av att snöröja och ta bort all skit från spåren.
Att jag slipper skämmas för idiotiska reklamfilmer från SJ som bara gör saken värre.
Att jag slipper vara delaktig på Titanic-skeppet SJ.
Tack alla politiker och myndigheter(människor i myndigheterna som fattade besluten om avregleringar, styckningar av bolagen och vinstmaximering), ni som monterade ner skiten i smådelar och sedan totalt vägrar sätta ihop den igen så vi kan få en fungerande kommunikation i Svea rike utan att folk sliter ihjäl sig.
(Och alla utanför skrattar fortfarade läppen av sig, och ironiserar år efter år om SJ)
Tack för att jag slipper. Jag lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar