Min store pojke har idag gjort en god macka till sin mamma med sådant han vet att hon gillar. Det finns alltid massa gott i vårt kylskåp att göra goda saker av, delifreak som jag är. Ett korvbröd, en stekt baconskiva, lite rökt lax och en stark stark tomatsås han knåpat ihop själv och lite riven ost.
det är inte smaken som gör det det är omtanken...han vet vad jag uppskattar. Vi är dock inte alltid sams just nu, så det satt bra...
Vi fick ett litet snack i soffan för en stund sen, om saker vi pratat om förut som jag gärna vill pränta in. Som att saker inte är det viktigaste. Det var programmet lyxfällan som jag slängt ett getöga på då och då trots min magra insats som tv-tittare. Tjejen och killen igår hade mängder med hushållspryttlar, nya som de ” köpte nya för att de gamla blev slitna efter ett halvår typ”, det fanns ALLT mellan himmel och jord, bland annat en massagestol använd 5 minuter. Lånen och levernet översteg vida inkomsten.
Varför varför köper man sådant man inte använder? Varför måste man ha allt? Är folk så bländade av hemmets alla måste-ha-en eller är det beteendet som är sjukt, köpkänslan. Jag har haft en sådan känsla en gång i mitt liv. Det var när jag fick bonus från SJ, sista året innan jag slutade, eller jag hade egentligen slutat men varit anställd tillräckligt många månader för att få bonus, gud som jag handlade. Kläder, sånt jag inte unnat mig på år…jag gick och lastade av i bilen och fortsatte min runda, ”jag tar den, och den med” . Jag var galen, jag lovar. Tittade knappt på prislappen.
Men jag kände att jag mådde illa av mitt beteende, att köpa för att det gick att göra det. Visst jag har använt det mesta av det jag köpte ganska länge och så, det var inga felköp (!) inte ett enda!!!
Men därifrån till att hela tiden förnya och förbättra och köpa nytt och mer det är ju sjukt. Min vattenkokare gick sönder för ett par månader sen och jag har insett att man faktiskt kan koka té som man gjorde förr. Jag måste inte ha en ny. Jag är kanske hemskt tråkig och gammalmodig men jag mår illa över ha - galenskapen.
Jag tycker att man måste ställa sig frågan ”är det nödvändigt att köpa det här” hela tiden? Vad ska vi ha och vad behöver vi inte? Måste vi ha allt allt? Försöker verkligen lära mina barn det här, jag vill att de ska tänka till också och uppskatta det vi har istället för det vi inte har eller kan tänkas köpa.
Sen att vi oftare än vi behöver har delikatesser att förgylla vardagen med, är en annan sak. Det kan man också dra in på. Man måste inte äta ostar varje dag, det är inte bra för hälsan. Men jag älskar ostar och mina barn börjar uppskatta det också.
I juletid när man bländas av tidningarnas annonser om julpynt (och ja jag är lite sugen på att förnya pyntet men något i mig sätter stopp), tv reklam( jag ogillar Fabian på Siba, sorry jag tycker synd om honom som blev kidnappad och så men jag gillar inte de galna, hysteriska, glättiga köpuppmaningarna), är det lätt att falla för det glättiga glansiga men det blir bara för mycket.
Jag känner mig bara glad en stund när jag shoppat, även om det är nyttigt, jag har altid dåligt samvete över något. Och även när jag äter kan jag meddela. Det är inte ett ok beteende, att äta massa gott jämt...kanske behöver jag en terapisession för detta, att ha dåligt samvete och äta samtidigt.
Suck svårt att leva, mörker just nu. jag gillar inte julen, den slutade ha en innebörd för mig när min pappa gick bort. Och eftersom mamma inte funnits på så många år så är inte julglädjen där riktigt.
Och så är det så mörkt ute nu i november, kallt. bara inne är det skönt i mysiga sockar och med värmeljus. Det är så mörkt så till och med framtiden ter sig ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar