Konstiga saker pågår häromkring. I söndags hämtades en svårt misshandlad kvinna med ambulans i Oxelösund. Hon har inga minnen av vad som hänt från fredagen till söndagen men hon har utsatts för allvarlig misshandel. Polisen vet inte om hon blivit drogad och därför ingenting minns.
Ja herregud. Mitt ibland om runt omkring oss går människor omkring som anser sig ha makten över andra, makten att slå misshandla och förnedra. Kanske tror de till och med att det är deras rättighet att döda om lusten faller på. Ett liv är ingenting värt för dem.
Kanske inte ens deras eget liv. Definitivt inte andras. Kanske är detta ett dåd i en bekantskapskrets men det gör inte saken lättare. Misshandel, droger, förnedring. Jag är fjärran det livet, fragment har bara skymtat förbi i media genom åren men det berör mig ändå.
Efter att ha tittat på Nordstan-dokumentären ser jag bara alla som irrar runt, hur många lever den här världen med droger och förnedring? Hur många misshandlar och förnedrar varandra? Varför är kärleken borta? Hur försvann den? Går den att återta?
Är det relevanta frågor? Jag vet inte. Men allt känns så fel att få läsa det här, om och om igen, i en aldrig tystnande karusell. Som en berg och dalbana med bara fasansfulla skrik runt mig.
När kommer vi till dagen då det vänder och vad händer med oss då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar