Och så var det Evert Stefansson som fick avslag på önskemål om permobil för att kunna ta sig någonstans. Han har amputerat båda benen och hustrun vill ta körkort för att kunna öka deras rörelsemöjligheter.
Motiveringen från beslutande tjänsteman på landstinget Sörmland var att det är osäkert om funktionsnedsättningen är bestående. Ska man skratta eller gråta?
Hur tänker de? Hur kan man uttrycka sig så? Det är så mycket som är fel i samhället i dag, att neka sjuka och nedsatta möjligheten till ett bättre liv och samtidigt bygga om stadshusets fasad. Jag har svårt att hitta ord.
Och därför blir det extra härligt när Evert sen får låna en permobil och uppmärksammas i svenska medier vilket med all säkerhet kommer att medföra att han får sin permobil, för så dåligt rykte vill väl inte ansvariga politiker ha offentligt…
Ja jösses, det finns verkligen mycket att uppröras över om man lyfter snoken från delikatessavdelningen. Ett långt tag har jag inte orkat uppröras över allt som är fel i samhället, jag har tvingats ta hand om mig själv på flera sätt, men klart är att man måste visst skakas in på cellnivå för att känna att man lever ordentligt.
För jag bär en del av allas smärta. Det borde vi alla göra, för att få medkänsla och känna förståelse för alla individer i samhället. Sen måste vi vara många och reagera och försöka påverka för ett bättre samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar