klick klick...smack smack...hur benämner man det där ljudet man gör när man smackar på hästar för att driva fram dem?
Jag har suttit och kollat på en lektion i ridning. Det var roligt, det väckte gamla minnen, hur kära dessa hästar var, hur jag älskade dem, allt som hade med dem att göra,allt!
Min lille Lufsen. Han var rar. Vit. Vit man. jag fullständig älskade honom, lockade med mörötter och sockerbitar och ryktade o fejade. Och smörjde sadlar, oljade hovar...smekte, snufsade i manen. Älskade. Vilken kärlek.
Fick honom till att lågt gnägga efter mig, en gång. Då kom jag förvisso med havrevagnen men ändå...jag fick aldrig tävla den där hopptävlingen med honom som jag ville, jag fick en annan galning till häst, Mumrik hette han, så svår att hålla in. Förlorade stort för att jag inte kunde hålla in honom.
Och mamma satt och halvskrek av fasa och sparkade i väggen på läktaren. Så var det med det. Mina intressen fick jag mestadels sköta själv.
Funderar just nu på att ta upp intresset ridning. Jag har smekt en mule, den var så mjuk så mjuk...som en nacke jag sällan får röra mer. Substitut? Ja kanske.Men också en längtan, att känna på igen, hur det känns på en hästrygg, det man inte hade riktig respekt för då. Dessa djur. Underbara.
Tänk att en mule kan dra fram såna minnen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar