tisdag 3 augusti 2010

mitt sommarsurr i SN

Aldrig som i doftjasminens tid blir jag så medveten om livets skiftningar.

Vår och sommar är en underbar tid, jasmin, liljekonvaljer och syrener, ljumma vindar, gassande sol och natur som förändras. In i porerna känns det att allt blir annorlunda andetag för andetag, minut för minut, dag för dag, vecka för vecka.

Det är livet.

Under tiden allt sker försöker jag fånga in ordet tillit med håv, det retar mig, försöker komma undan mig, flyr från mig gäckande, jag vill tvinga in det i hjärnan för tillit är det viktigaste för att få ro i min själ och koncentrera mig på det jag gör.

Aldrig ser man våren och försommarens nyanser så väl som om man kan slippa oroa sig. Ena stunden är man glad och så lycklig så man ryser och nästa kan det vara nattsvart utan stjärnhimmel.

Det är livet som rör sig runt mig. Och alla jämte mig.

Jag söker tilliten, jag vill inte frukta hösten. Och arbetslöshet. Jag vill tro att allt som sker har en mening, att allt kommer att ordna sig till det bästa. Floden rusar fram just nu och dånar understundom, försöker flyta med och hålla snoken ovanför vattenytan. Trots detta vill jag tro att den ska förbli så bra som den är just nu.

Det är arbete, värme och skratt och det är tjat på ungar om mat och tvätt. Det är sorg och det är glädje. Sol, vila och andas. Det är gupp på havet med lilla båten, hoppa iland med den stela kroppen på en klippa och få somna till en stund efter en hektisk dag på jobbet.

Det är livet. Mitt liv. Alla har sina liv, i andra versioner.

Men vad händer runt omkring oss dygnet runt året om?

Under tiden vi lever och kämpar för att göra våra liv bra så sker cirka 12765 villainbrott i Sverige per år - en 35 årig Nyköpingsbo misstänks ha våldtagit ett sexårigt barn vid nio tillfällen – ett antal rattfulla kör omkring på våra gator - och så dör djur i varma bilar lämnade av vuxna.

Så kräver åklagaren 8 år för före e detta länspolismästare Göran Lindblad, åtalad för att 23 sexbrott, varav fyra våldtäkter, piska, koppel, armband och ögonbindel på väg till en 14 åring flicka - så framkommer det att katolska präster har utnyttjat småpojkar och att det mörkats av överstepräster i åratal - och så går det ett lämmeltåg till Tyskland med människor som inte fått hjälp för sin borrelia på grund av bland annat restriktiv penicillintillämpning.

Så framkommer det att den 21-årige trippelmördaren var allvarligt psykiskt störd då han mördade sina halvsyskon och deras pappa i maj och ödelade en familj - tillgången på räkor är skral och ger dyra priser, reporäntan upp, en 22 årig idrottsledare döms till fängelse för våldtäkter och övergrepp mot 16 pojkar, och så mördas ett antal tonårsflickor av närstående eller okända.

En tvååring har mördats, med största sannolikhet av sin styvpappa och det framkommer att styvmamman till en liten treårig Anna som hittades med knäckt ryggrad och dränkt för några år sedan ska ha påverkat pappan att utföra dådet på sitt eget barn.
På sitt barn.

Allas liv löper parallellt med dessa händelser, världen skulle kunna vara så vacker men det är vi som bor i den som smutsar ner den.

Min vanmakt går inte att fånga på bild, men den sätter sin prägel på min tillvaro. Jag saknar förmågan att stänga sinnena för det jag ännu inte vet. Och livet och naturen lever ju i ovetskap om mina tankar, de bara flyter på. Somliga saker är vackra, men en hel del är frånstötande i doftjasminens tid.

Och trots allt älskar jag livet. Det som är i full gång även om jag pysslar med något annat.

Mia Alfredsson

Inga kommentarer: