”Framgång är konsten att göra misstagen så att ingen ser dem”
Den är lite rolig den meningen. Har hittat den i någon citatbok för säkert tio år sen. Tänker på den ibland.
Man vill ju verkligen vara på topp och göra allt perfekt. Dessutom vill man ju se bra ut och glänsa som en sol i delikatessen. Vara den där perfekta säljaren liksom. Dölja att man gjort ett fel, skurit en salami snett eller fileat fisken fel.
Men det är svårt att vara på topp när man stått och grillat ett tag och svetten rinner längs ryggen. Eller när man krälar över fiskdisken för att få tag på rödtungan längst ner som bara envisas halka ur de plastbeklädda händerna.
Då är man fjärran värdighet.
Och jag antar att alla gör misstag ibland, innan de kan allt på en arbetsplats. Och att mina inte varit så svåra. Jag har ju inte människors liv i mina händer, om jag inte hinner med allt jag ska göra så dör ingen i alla fall, så brukar jag tänka.
För ingen är ju perfekt. De flesta i livet gör så gott de kan. Det är gott nog.
Jag en chef som ser allt. Så jag kan inte smyga om jag råkar missa något. Tror jag. Dessutom hör jag hennes röst i mitt huvud när hon inte är där. Hennes instruktioner och kommentarer påminner mig ständigt om vad jag ska göra. Och inte göra.
Rätt kul faktiskt. Känner mig aldrig ensam när jag jobbar själv där.
Och igår trotsade jag en skriven instruktion för att jag inte kände mig mogen för den, och när jag ringde idag så hade jag gjort rätt. Skönt. Inga misstag gjorda igår i alla fall, kan jag släppa min svåra ångest...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar